VERDANDIS
-SAÅ SKRIFTER-
228.
Basan Anthony.
Kvinnorösträttens historia
i främmande länder
i kortaste sammandrag
av
A
ANN MARGRET HOLMGREN
•Hl \
f. Torsmoden.
*i
y
öf
STOCKHOLM
- (lKr.)
ALBERT BONNIER
STUDENTFÖRENINGEN VERDANDIS SMÅSKRIFTER. 228.
KVINNORÖSTRATTENS HISTORIA
I FRÄMMANDE LÄNDER
KORTASTE SAMMANDRAG
av-
ANN MARGRET HOLMGREN
F. TEHS.MKDEN
GOTEBORGS UNIVERSITET
Forum för tvärvetenskapliga Kvinnostudier
412 98 GÖTEBORG
STOCKHOLM
ALBERT BOKNIF.RS FÖRLAG
IC^oSö
Använd Litteratur.
S. Anthony: History of Woman Suffrage vol. I — IV.
Ida Husted Harper: Susan Anthony vol. I — III.
Anna Howard Shaw: A. Pioneer.
Dagmar Hjort: Kvinderetsbevaegelsen i Nord Amerika.
Bertha Mason: The Story of the Womens Suffrage Movement.
Millicent Garrett Fawcett Womens Suffrage.
Womana Place in Hindu Religion.
Woman suffrage in Practice I. W. S. A. 1913.
Alice Zimmern: Womens Suffrage in Many Lands 1910.
Auguste Kirchhoff: Zur Entwicklung der Frauenstimmrechtsbewegmig.
Was die Männer Finlands vom Frauenstimmrecht sägen.
F. Buisson: Le vote des femmes.
Marie de la Hire: Les Femmes Francaises.
Reports of Conference I. W. S. A. 1908 Amsterdam, 1909 London,
1911 Stockholm, 1913 Budapest.
Aga Khan India in Transition.
The college evening of the thirty-eights annual convention of the N.
A. W. S. A.
Använda tidningar och tidskrifter.
_ Jus Suffragii 1907-1912.
Votes for Womeri.
The Common Canse.
Zeitschrift flir Frauenstimmrecht;
Die Frauenbewegung.
Die Frau im Staate.
La Francaise.
Le Journal.
The Woman l 8 Voice Sidney.
The Womans Journal.
Rö8triitt för kvinnor.
Hertha.
STOCKHOLM
ALB. BONNIERS BOKTRYCKER] 19 19
INNEHÅLL.
1. Amerikas Förenta stater, 1700-talet 6
2. Antislaverikongressen i London 7
3. Rösträttsrörelsen begynner 9
4. Susan B. Anthony inträder. Blir rörelsens Napoleon 12
6. Kriget för slavarnas befrielse 16
6. Den nationella kvimiorösträttsföreningen 17
7. Wyoming och dess exempel 18
8. England före 1867 20
9. John Stuart Mill för fram frågan 22
10. Rörelsen organiseras 26
11. Frågan i parlamentet 26
12. Nytt hopp och nya besvikelser 27
13. Suffragettrörelsen 28
14. Antisuffragiströrelsen 29
16. N. U:s Valtaktik 30
16. Mr Asquiths motstånd fortfar 31
17. Kriget förändrar förhållandena 32
18. Tyskland 36
19. Rörelsen organiseras 37
20. Kvinnornas krav förbises 38
21. Österrike 39
22. Galizien 41
23. Böhmen 42
24. Ungern 43
26. Serbien 44
26. Bulgarien 45
27. Rumänien 46
28. Polen 46
29. Ryssland 46
30. Holland 48
31. Belgien 49
32. Frankrike före 1800-talet 51
33. Under Napoleonernas tid och senare 53
34. På 1900-talet 55
36. Schweiz 57
36. Italien 1 58
37. Portugal 59
38. Spanien 60
39. Turkiet, Grekland och Montenegro 60
40. Cauada 61
41. Sydafrikanska unionen 61
42. Australien, Nya Seeland 63
43. Australiska unionen 63
44. Kvinnoröstriittens verkningar "66
46. Asien, Indien 66
46. Persien 69
47. Kina och Japan 69
48. Söderhavsöarna 72
49. Palestina 72
Slutord 72
I. Amerikas Förenta stater, 1700-talet,
De franska filosofernas idéer om människorättigheter,
jämlikhet och frihet m. m. slogo rot i Amerika och ut-
gjorde det bärande grundlaget för det nya amerikanska
statssamhälle, som uppstod i och med oavhängighets-
förklaringen, som förkunnades i Philadelphia 4 juli 1776.
I denna förklaring heter det: »Vi hålla för självklara dessa
sanningar: att alla människor äro skapade till likar, att
de av sin skapare äro begåvade med vissa oförytterliga
rättigheter» o. 8. v.
De amerikanska revolutionsmännen, liksom senare de
franska, menade emellertid, när de talade om människo-
rättigheter, endast mäns rättigheter. På kvinnornas tyckas
de inte ha tänkt. Ett lysande undantag i Frankrike utgjorde
dock Condorcet 1 som 1790 i le Journal de la société
de 1789 n:r 5 förfäktar den meningen att antingen har
1 F. 1743 d. 1794, markis, matematiker, president i lagstiftande,
församlingen och i konventet.
6 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
ingen mänsklig individ några verkliga rättigheter eller
också ha alla samma rättigheter, och att den som röstar
emot en annans rättigheter, vilken dennes religion, färg och
kön än är, han har i och med det avsvurit sig sina egna.
Det fanns emellertid kvinnor i Amerika, liksom i Frankrike
och England som genast kände det kränkande i att vara
uteslutna från människorättigheterna och som proteste-
rade. 1787 ingåvo amerikanska kvinnor en petition till
kongressen om lika medborgarrätt och politisk rösträtt
för alla amerikanska kvinnor.
I Frankrike bemöttes Nationalförsamlingens prokla-
mation av människorättigheterna av Olympe de Gouge,
som utgav en »Förklaring av kvinnans och medborgarinnans
rättigheter». Hon insände även en petition från franska
kvinnor vari det heter: »Kvinnan är född fri och med samma
rättigheter som mannen Målet för varje politiskt
samhälle är att bevara kvinnans och mannens naturliga
och omistliga rättigheter Författningen är ogiltig
när flertalet av de individer som utgöra nationen inte har
varit med om att ge den.»
I England framträdde på revolutionstiden en kvinna,
Mary Wollstonecraft, vilkens ord fingo ett mycket
stort inflytande på kvinnor och män både i England och
Amerika. Hon utgav 1792 »Försvar för kvinnornas rättig-
heten), vari hon säger att kvinnorna betraktas på muham-
medanskt vis endast som kvinnokönet och inte som en del
av mänskligheten, vilkens heliga kännemärke är förnuft
och förmågan att fullkomna sig. Hon visar att förrän
kvinnorna fått tillfälle att utveckla sina gåvor och kun-
skaper kunde man ej säga vad som passade för deras natur.
Och hon framställer begäran om politiska rättigheter för
kvinnan.
I Amerika förfäktar Mercy Olis Warren energiskt
den meningen i »den amerikanska revolutionens historia»
att »människorättigheternas principer skola gälla för kvin-
ANTISLAVERIKONGRESSEN I LONDON 7
nor lika väl som för män». Och flera framstående kvin-
nor protestera i ganska märkliga brev till sina vänner
bland politikerna mot att kvinnorna blivit uteslutna från
de utfärdade människorättigheterna.
2. Antislaverikongressen i London.
Rörelsens inledning.
Rörelsen för kvinnans politiska rösträtt, i Amerika såväl
som i England, kan sägas härleda sig från en episod vid
antislaverikongressen i London 1840. De amerikanska
antislaveriföreningarna voro inbjudna och hade sänt sina
främsta medlemmar som delegerade. Föreningarna i Pen-
sylvanien och Massachusetts hade valt kvinnliga delegerade.
Bland dessa voro två kunskapsrika unga fruar, de seder-
mera världsbekanta och beundrade frihetskämparna B 1 i-
zabeth Cady Stanton och Lucretia Mött.
Engelsmännen hade inte tänkt sig möjligheten av kvinn-
liga delegerade och förskräcktes vid deras ankomst. Enligt
engelskt skick och bruk var yttranderätt i en offentlig
församling inte medgiven kvinnor. De kvinnliga dele-
gerade uppmanades för den skull genast att nedlägga
sina mandat. Härpå svarade Lucretia Mött att de
inte frivilligt kunde avsäga sig sitt mandat av hänsyn till de
föreningar som hade sänt dem.
En livlig debatt utspann sig. De ledande amerikanerna
försvarade kvinnorna med talande skäl. »De ha gått i
spetsen med fanan och männen ha följt efter.» »De anti-
slaveriföreningar som uppträda med största duglighet och
energi äro otvivelaktigt de som styras av kvinnor.» »Vi
skulle aldrig mer kunna be Massachusetts kvinnor om
hjälp, om vi nu sveke dem» o. s. v.
Männen visste hur oumbärliga kvinnorna hade varit och
hur tappert de hade delat faror och mödor med dem i aboli-
8 KVINKOUOS1 RATTENS HISTOKIA l FRÄMMANDE! ÄNDER
tioniststriden 1 ända från dess början. Redan 1790 när Ben-
jamin Franklin 8 bildade den första antislaverif öre-
ningen hade kvinnor suttit i styrelsen. Ledarna voro
därför ingalunda sinnade att böja sig för gammal engelsk
fördom.
Motståndarna, bland vilka även voro några amerikanska
präster, togo sin sista tillflykt till att det vore stridande
mot den allsmäktiges vilja och bud om kvinnor deltogo i
kongressen, och anförde bibelns ord till stöd för sin mening
Slutet blev att kvinnorna utröstades med stor majoritet,
och hänvisades att ta plats på sidoläktarn bakom ett galler.
De fingo gott sällskap där, ty när de amerikanska anti-
slaveriföreningarnas ordförande, den fräniste ledaren av hela
abolitioniströrelsen WilliamLloydGarrison' anlände
till kongressen efter denna debatt, vägrade han att inta
sin plats och att delta i kongressens förhandlingar på
grund av beslutet rörande de kvinnliga delegerade. Hans
rättskänsla var sårad. Den store vältalaren avstod från
ordet och satte sig med kvinnorna som stum åhörare bakom
gallret, under kongressens tio dagar.
Händelsen väckte oerhört uppseende. I England öpp-
nade den ögonen för att tyranni mot kvinnorna verkligen
existerade. I Amerika fann man med ens att praktiska
åtgärder för kvinnornas frigörelse voro av nöden.
När mrs S t a n t o n och mrs Mött gingo från mötet
första kvällen, upprörda över den förolämpning som drabbat
alla kvinnor genom vad som inträffat, kommo de överens
om att vid sin hemkomst till Amerika inbjuda till ett
offentligt möte för kvinnornas rättigheter.
Denna händelse var inledningen till den väldiga kvinno-
1 Antislaveristriden.
8 Amerikansk 9tatsman, f. 1706 d. 1(90;
$ Entusiastisk agitator för slavarnas befrielse, stiftare av Ameri-
kanska antislaveriföreningen, f. 1804 d. 1879. ,
RÖSTRÄTTSRÖRELSEN BEGYNNER 9
saksrörelse, med åtföljande rösträttsrörelse, som spred sig
över Amerika och England och vidare till hela den civili-
serade världen.
3. Rösträttsrörelsen begynner.
Återkomna till Amerika började dessa behjärtade kvin-
nor genast verka för kvinnans rätt och för hennes politiska
rösträtt. Men mötesplanen realiserades först 1848 då ett
möte i Seneca Falls ägde rum, vid vilket kvinnor för första
gången framställde sin fordran på politisk rösträtt.
Efter mönstret av Amerikas frihetsförklaring hade de
formulerat en deklaration om kvinnans fri- och rättig-
heter som sedan blev grundvalen för den amerikanska
kvinnorörelsen.
I likhet med amerikanernas 18 anklagelsepunkter mot
kung Georg av England för hans försyndelser mot Amerika
hade do nu uppsatt 18 anklagelsepunkter mot männen,
vilka utmynnade i följande uttalande: »I betraktande av
kvinnornas politiska rättslöshet, deras förnedring i socialt
och religiöst avseende, i betraktande av ovan anförda
orättfärdiga lagar, och emedan kvinnorna känna sig under-
tryckta och berövade sina heligaste rättigheter, fordra
vi att de ofördröjligen skola få tillgång till de rättigheter
som tillkomma dem som medborgare i Förenta staterna.»
I tolv resolutioner, författade och framlagda av mrs
Stan ton, hävdades för första gången på ett offentligt
möte kvinnornas likaberättigande med männen. Samtliga
resolutioner antogos enhälligt så när som på den nionde
som fordrade rösträtt för kvinnorna. Den uppnådde endast
en knapp majoritet fastän mrs S t a n t o n understödd av
Frederick Douglas s l energiskt hade framhållit att
1 En förrymd mulattslav som blev den avarta rasens främste kämpe
i abolitioniströrelsen.
10 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
endast genom rösträtten kunde kvinnorna skaffa sig de
andra rättigheterna.
De amerikanska kvinnorna hade mod att från första stund
uppställa ett rent och klart program utan alla bemödanden
att tillmötesgå den allmänna opinionen. De fordrade allt
som blivit begärt av de längst gående i kvinnorörelsen.
Kvinnorna hade kämpat för slavarnas befrielse i tiotal
år och stött sig på principerna om människorätt, rätt-
färdighet, jämlikhet och frihet. Nu tillämpade de samma
argument som avgörande även för kvinnor.
Motståndet blev våldsamt. Männen vredgades. Många
förbjödo sina hustrur att delta i mötena. Prästerna pre-
dikade häftigt emot kvinnornas frigörelse och åberopade
bibeln. Och pressen sökte att med grova skymford dränka
hela saken i en flod av hån och åtlöje.
Och dock hade den store Abraham Lincoln 1 »den
förste amerikanen» långt förut yttrat »att alla som bidraga
till att bära bördorna skola dela regeringens privilegier.
Följaktligen anser jag att alla vita som betala skatt eller
bära vapen skola ha rösträtt, och kvinnorna ingalunda
uteslutas.» Hans vidsynta uppfattning delades inte av fler-
talet män. Och inte heller domaren Hurlbuts i hans
på trettiotalet utgivna stora arbete om människans rättig-
heter däri han talade för kvinnans politiska rösträtt.
När nu kvinnorna började uppträda offentligt och tala
för sin sak utsattes de för oerhörda förolämpningar.
Men intet kunde hejda dem. Frigörelsegnistan hade blivit
tänd i ett fåtals hjärtan och framkallade en löpeld som
varken kunde stäckas eller släckas. Möte efter möte gick
av stapeln på skilda håll.
1848 bildades den första och ganska obemärkta kvinn-
liga rösträttsföreningen av en liten grupp kvinnor i On-
tario. De sände en petition om rösträtt för kvinnor till den
lagstiftande församlingen. Petitionen blev utskrattad och
1 President i Förenta staterna, f. 1809 d. 1865.
RÖSTRÄTTSRÖRELSEN BEGYNNER 1 1
lades till handlingarna. Ännu flera år därefter mottogos
i pressen alla petitioner och resolutioner om rösträtt för
kvinnor med löje. 1849 inlämnade Lloyd Garrison
också en petition om rösträtt för kvinnor. Och med den
började det otal av petitioner och motioner som sedan
dess vartenda år ha behandlats i Förenta staternas lag-
stiftande församlingar, i författningskonventen och i kon-
gressen.
1850 bildades en Kvinnorättsförening i Boston. Ett
representativt möte i Worcester samma år blev det första
landsmötet för kvinnorätt. Bland inbjudarna till detta
möte var Lloyd Garrison. Han uttalade att han be-
traktade kvinnornas sak som den betydelsefullaste i männi-
skosläktets historia. Wendell Phillips framlade en
mängd resolutioner av ungefär samma innehåll som Seneca
Falls-resolutionerna, men uppsatte som första punkt fordran
på politisk rösträtt för kvinnan som grundvalen och garan-
tien för alla andra rättigheter.
Detta möte framkallade en mycket uppmärksammad arti-
kel i Westminster Review i England. Artikeln troddes
skriven av John Stuart Mill, men hans en gång bli-
vande hustru, 'nws T a y 1 o r, var författaren.
Kvinnorättsföreningen höll sitt årsmöte i Philadelphia
1853. Deltagarna voro till stor del kväkare, vilka varit de
första att omfatta kvinnosaksidén. På detta möte avhand-
lades huvudsakligen bibelns ställning till kvinnans offent-
liga uppträdande.
Garrison framhöll som sin mening att man och kvinna
äro lika för Guds ögon och att böcker härvidlag ingen be-
tydelse hade. Bibeln kunde användas till stöd för upp-
rätthållandet av varje slag av tyranni. Med bibelcitat
hade varje önskad reform blivit bemött.
Han genomdrev en resolution vari det heter: »Vad än
någon bok kan lära, så kan dock ingen människas rättig-
heter vara beroende eller bestämmas därav, men alla män-
12 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
niskor ha samma absoluta, medfödda och ofrånhändliga
rättigheter utan hänsyn till kön, ras eller breddgrad.» 1
Samma år begära kvinnor i Massachusetts att få delta i
valet av medlemmar i författningskonventet 2 som skulle
revidera författningen »på det att inte författningen måtte
bli ett uttryck endast för den manliga befolkningens vilja».
Det beviljades icke.
Som prov på att kvinnornas agitation icke var utan verkan
på de lagstiftande församlingarna kan nämnas att ett lag-
förslag om rösträtt för kvinnor som behandlades 1857 i
Ohio antogs i representanternas hus men föll i senaten
med 44 röster mot 44. Ungefår samma öde hade drabbat
frågan i Nebraska två år förut. 1882 fick den majoritet
i båda kamrarna men föll sedan i folkomröstningen.
4. Susan B, Anthony "Amerikas grand old woman"
inträder. Blir rörelsens Napoleon.
I början av femtiotalet inträder miss A n t h o n y i kvinno-
rörelsen och blir snart och för alltid huvudfiguren i kvinnor-
nas rösträttsrörelse. Det är hon som planlägger och till
största delen leder hela agitationen inom denna rörelse i
Förenta staterna i mer än femtio års tid under oavbruten,
intensiv verksamhet intill sin död 1906 vid 86 års ålder.
Hon var av naturen sällsynt lyckligt utrustad för att
bära en så oerhörd börda som ledningen av en alldeles
ny rörelse, som hade att bekämpa inte blott urminnes
hävd och fördom utan även männens medfödda härskar-
vilja — och sist men icke minst den brist på utveckling
1 I >Missourifurlikningen> hade kongressen satt gränsen för sla-
veriets utbredning till 36°so, nordlig breddgrad.
* Ungefär vart 20:de år revideras staternas lagar av en härtill ut-
sedd kommitté som kallas författningskonventet.
SUSAN B. ANTHONY »AMERIKAS GRAND OLD VOMANj INTRÄDER 13
oc)i samhällsanda hos kvinnorna som voro den naturliga
följden av långvarigt förtryck och instängdhet inom hem-
mets väggar.
Till ett sådant värv fordrades jättekrafter, både fysiska
och andliga, och det hade hon. Hon var född i Massa-
chusetts av utmärkta föräldrar som tillhörde kväkarnas
religionssamfund. I ett sunt barndomshem på landet lärde
hon sig strängt arbete, och vann där, jämte berghälsa,
en stor praktisk duglighet. Goda bokliga kunskaper förvär-
vade hon också. Därtill var hon begåvad med ett sublimt
mod, vilket var en oumbärlig egenskap i en strid,
som denna, och en okuvlig energi som aldrig kunde
förminskas av någon motgång. Hennes uthållighet var
outslitligt seg. Slutligen ägde hon en outtömlig fond av
humor, som kunde kasta ljusglimtar över de mörkaste
punkter. Och hon var fullblodsoptimist och född orga-
nisatör.
Med denna riKa utrustning begav hon sig ut på den
obrutna marken och genomplöjde hela landet med väc-
kande föredrag, år efter år. Mrs Stan ton skriver: »Det
finns knappast en stad, om än så obetydlig, mellan New
York och San Francisko där inte hennes röst har hörts.»
Hennes färder voro ofta ytterligt ansträngande, och sträckts
sig in i så otillgängliga trakter att det inte fanns väg.
Och hon fördrog umbäranden av alla slag i hängivenhet
för kvinnornas sak åt vilken hon skänkte sitt liv helt
och fullt.
Med överlägset lugn tar hon emot de skarpaste hugg
från predikstolarna och den gemenaste behandling av pressen
liksom av allmänheten. Hon trotsar hjältemodigt råa mans-
gruppers våldsamma och skymfliga uppträdande mot henne
på möten och gator och visar sig vuxen varje situation.
Det slutar nästan alltid med att hon går segrande fram
genom svårigheterna.
Kvinnorna vakna och sluta sig till rörelsen fastän deras
möten förföljas och benämnas »hönsmöten». Snart äger
14 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
hon en hel stab av trogna och vältaliga följeslagare och
medhjälpare. Bland dessa voro den snillrika, djärva och
slagfärdiga »reformatorn» mrs S t a n t o n som hade över-
tygat henne, som så många andra, om rösträttens be-
tydelse, och den blida och ädla kväkarprästen Lucretia
Mött. Om den senares inspirerade talargåva får man ett
begrepp genom några ord av Douglass: »Få ögonblick
sedan hon börjat tala, såg jag inte längre en kvinna framför
mig utan ett upphöjt väsen, som bragte ljusets och kär-
lekens budskap från den oändlige till en värld som levde
i mörker.» På de sista tiotalen år beledsagades S u s a n
Anthony ständigt av rev. d:r Anna Shaw, vilkens
vältalighet är känd även i Sverige.
Förutom den gigantiska agitations- och propagandaverk-
samheten för rösträtten hinner miss Anthony ta en mycket
verksam del i abolitionsrörelsen såväl som i alla humani-
tära frågor som komma upp. Och hon redigerar en rösträtts-
tidning och samlar och ordnar allt material till »Kvinno-
rösträttens historia i Amerik a».- Det blev ett
verk i 4 digra volymer som hon och mrs S t a n t o n ut-
arbetade tillsammans med biträde av Ida Husted
Harper m. fl. Susan Anthony dirigerade innehållet
och mrs Stan ton förde pennan.
Hon understödde även bildandet av centralorganisationen
för alla länders rösträttsföreningar, den internationella röst-
rättsalliansen International Woman Suffrage A 1-
liance, »I. W. S. A.», som bildades på ett möte i Berlin
1904 under hennes ordförandeskap och inom få år om-
fattade landsorganisationer från Förenta staterna och 25
stater inom samtliga världsdelar. Alliansen har samman-
trätt vart fjärde år och genom sina kongresser, där kvin-
nor från alla länder mötts, utgjort en den kraftigaste häv-
stång i rörelsen.
När denna underbara kvinnas liv upphörde fanns ingen
som ej erkände storheten i hennes karaktär. Pressen
KRIGET FÖR SLAVARNAS BEFRIELSE 15
var fylld av beundrande skildringar och tiotusentals män-
niskor defilerade förbi hennes kista för att ännu en gång
få se de vördade dragen. Och hon har sedan allmänt
blivit kallad det nittonde århundradets största kvinna utan
att någon kunnat göra henne platsen stridig. Hon var
en av de få i varje sekel vilkas namn är odödligt
Kort före Susan Anthonys död firades hennes 86 års
födelsedag med en stor fest. Hennes sista ord där till kvin-
norna voro: »Failure is impossible» (att misslyckas är omöj-
ligt). Dessa ord ha sedan blivit parollen för rösträtts-
kämpande kvinnor i alla länder.
5. Kriget för slavarnas befrielse.
Det blodiga fyraåriga inbördeskriget mellan Nord- och
Sydstaterna avbröt arbetet för kvinnans rösträtt. Kvinnorna
hade i några tiotal år tagit en mycket betydelsefull del i
antislaveriföreningens kampanj. Likaså i den med så stor
risk förenade och vitt utbredda s. k. »underjordiska järn-
banan». Det var en hemlig transportled från jgård till gård,
från person till person till hjälp för slavar som rymde från
Sydstaterna till Canada, <där deras frihet var 1 ; beskyddad av
engelska kronan.
Men kvinnornas iver att befria slavarna stannade inte vid
det. Fyrahundra av västerns härdade nybyggarkvinnor
gingo med i elden, förklädda till soldater. Och hundratusen-
tals kvinnor gåvo all sin tid och sina pengar i de hjälp-
föreningars tjänst som kvinnorna på alla orter hade bildat
för att skaffa mat och kläder åt soldaterna. De vårdade ömt
de sjuka och sårade, och deras insats i striden rönte stort
erkännande.
När kriget slutade 1865 och slaveriet samma år blev upp-
hävt i alla Unionens stater upptogs frågan om negrernas
10 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
politiska frigörelse. Susan Anthony var en av de första
som förklarade att negrerna borde få rösträtt. Men hon
och kvinnosakens övriga ledare insågo genast att skulle
negrerna, med massor av analfabeter 1 få rösträtt, men inte
samtidigt kvinnorna, så bleve dessas ställning betydligt
försämrad och deras förödmjukelse att vara rösträttslösa
ännu djupare. De ombildade därför sin kvinnorättsförening
till en »Likarättsförening» som begärde rösträtt för alla,
negrerna såväl som kvinnorna.
.Wendell Phillips, som stod i spetsen för agitationen
för negrernas rösträtt, vädjade till kvinnornas högsinne och
ädelmod och hemställde till dem att vid den förestående
författningsrevisionen 1867 sätta in hela sin agitation till
förmån för negrerna och tills vidare lämna kvinnornas
rösträttsfråga åsido. Nu var »negerns timme kommen». Om
20 år, när författningen ånyo skulle revideras, då vore
kvinnans tid inne.
Susan Anthony, blev förtörnad över ett sådant förslag
från den som i åratal hade talat varmt för kvinnans rösträtt,
och motsatte sig det. Hon och flertalet kvinnor kände sig
kränkta av att man ville neka landets egna döttrar samma
rätt som man var villig att skänka afrikaner och den av
amerikanerna föraktade negerrasen — mänsklighetens paria.
Och hon framhöll att skulle endera parten ha rösträtt före
den andra så skulle de upplysta vita kvinnorna gå före de
okunniga negrerna, så sant intelligens och moralitet betyda
något. Dessa kvinnor behjärtade också att negerkvinnorna
skulle få lida av ett ökat herravälde hos sina brutala män.
Rösträttsstriden gick därefter på två linjer — den som
fordrade kvinnornas rätt samtidigt med negrernas och den
som endast begärde rösträtt för negrerna. På kvinnornas
sida stodo några få framstående män, bland dem prästen
Henry Ward Beecher. Hans uppfattning var att
»nationen når icke sitt mål och kvinnorna nå icke sitt mål
1 Icke läskunniga personer.
DEN NATIONELLA KVINNORÖSTRÄTTSFÖRENINGEN 17
förrän det icke längre existerar någon skillnad mellan könen
i avseende å medborgarrätt och medborgarplikt».
Kvinnornas rätt kom till korta. Negrerna fingo sin
rösträtt, men inte kvinnorna. Och det kom senare att visa
sig att kvinnornas farhågor varit befogade. Nya härar av
motståndare växte fram. Negrerna ville inte bevilja rösträtt
åt kvinnorna, som de ansågo »omogna» och kvinnornas röst-
rätt fördröjdes härigenom.
Men detta blev en ny och god drivkraft i kvinnornas
rösträttsrörelse.
6. Den nationella kvinnorösträttsföreningen.
National Woman Suffrage Association.
En sammanslutning av alla kvinnorättsföreaiingar blev
nödvändig för att arbeta för rösträtt och endast rösträtt.
Den bildades 1869 i New York under ledning av mrs
S t a n t o n, som blev dess ordförande och S u s a n An-
thony samt i närvaro av delegerade från 19 stater. Denna
nationalförening har senare under Anna Shaws led-
ning antagit väldiga dimensioner med 200,000 medlemmar.
Den tillhör I. W. S. A. sedan dess början. Samtidigt med
att föreningen firade sin 40-årsdag 1908 bildades den första
Männens förening för kvinnans politiska rösträtt Ännu en
stor rösträttsförening, »American Woman Suffrage
Association» bildades ett halvt år senare än den natio-
nella under ordförandeskap av Henry Ward Beecher.
Fyra år efter den nationella föreningens bildande vågar
Susan Anthony jämte 14 kvinnor försöket att helt
enkelt gå och rösta på den grund att det 14: de tillägget
till författningen, som gjorts för att befria negrerna, var
så formulerat att det kunde tolkas som om kvinnorna hade
rösträtt. Kunniga jurister styrkte kvinnorna i att de borde
2. — Verdandis »»inskrifter. 228.
18 KVINNORÖSTRATTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
anses röstberättigade. När valförrättaren tvekade att tillåta
kvinnorna att rösta, lovade Susan Anthony att svara
för alla kostnader för de eventuella följderna, och fick så
rösta. Fjorton dagar därefter blevo samtliga kvinnor som
hade röstat, ävensom valförrättaren, åtalade och dömda
skyldiga, men fingo vistas på fri fot mot borgen. Miss
Anthony fick hundra dollars böter men förklarade att
dem ämnade hon inte betala. Hon krävdes heller inte
sedermera.
7. Wyoming och dess exempel.
Äran av att vara den första stat i världen som beviljat
samma politiska rättigheter åt kvinnorna som åt männen
tillfaller Wyoming. Redan 1869, när Wyoming blev terri-
torium hade det samma år givit kvinnorna rösträtt. Guver-
nören hade tvekat om han skulle underteckna en sådan lag
eller ej. Hans tvivel förjagades emellertid av en massa
kvinnor som beslutsamt infunno sig utanför hans hus och
förkunnade att där ämnade de stå och vänta tills han hade
undertecknat. Två år därefter framställdes förslag om att
upphäva den beviljade kvinnorösträtten, men förslaget hind-
rades genom guvernörens veto. Sedan ha endast lovord om
lagens verkningar försports.
När Wyoming 1889 begärde att bli upptagen som stat
i Unionen, och framlade sin författning till godkännande av
kongressen, gjordes där häftiga angrepp mot denna för-
fattning dels på grund av att kvinnor varit med som väljare
till författningskonventet och dels på grund av att den gav
kvinnorna politiska rättigheter. Debatten i frågan fördes
i flera dagar. En av de delegerade försvarade kvinnoröst-
rätten med att »kvinnornas rättigheter äro inskrivna i
folkets hjärta, själ och sinne».
Den lagstiftande församlingen, som var samlad i Wyoming
WYOM1NG OCH DESS EXEMPEL 19
anmodades att stryka kvinnornas rösträtt ur sin författning,
men svarade telegrafiskt: »Hellre stå vi utanför Unionen
i hundra år än vi gå in i den utan kvinnans rösträtt.»
I slutvoteringen 26 mars 1890 segrade Wyomings begäran
med 139 ja mot 127 nej.
Efter 25 års erfarenhet av reformens verkningar ut-
färdade representanternas hus i Wyoming en proklamation
som sändes till de lagstiftande församlingarna i alla Uni-
onens stater och territorier, liksom till alla andra stater i
världen om fördelarna av att kvinnorna haft rösträtt och med
yrkande att varje civiliserad stat på jorden måtte införa
rösträtt för kvinnor. 1901 gjorde hela den lagstiftande
församlingen samma uttalande.
I närvarande stund ha kvinnorna full politisk rösträtt
och valbarhet i 15 av de Förenta staterna och endast rösträtt
vid presidentval i 14 eller sammanlagt mer än hälften av
samtliga stater. Dessa senare val äro i själva verket
de mest politiska, då dessa val äro bestämmande för hela
rikets inre och yttre politik för närmaste 4 år. 11,000,000
kvinnor ha nu denna rösträtt
Staten Montana som beviljade kvinnor rösträtt 1914 har
valt en lärarinna, Jeanette K a n k i n till sin represen-
tant i kongressen. Hon fick 7,000 röster mer än mot-
kandidaten och åtnjuter högt anseende för kunskaper och
duglighet. 1
Även Nevada har insatt en kvinna i kongressan näm-
ligen miss Martin, graduerad vid universitetet i Nevada
och tennischampion i sin stat
Det finns två sätt på vilka Amerikas kvinnor kunna få
rosträtt det ena är genom att ett tillägg göres till national-
författningen vartill fordras */ä majoritet inom kongressen,
1 Hon hBr bl. a. genomdrivit 8 timmars arbetsdag för man och
kvinnor anställda i tryckerier och graveringsanstalter. Bevakar speciellt
barnens intressen.
'JO KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA 1 FRÄMMANDE LÄNDER
det andra är beslut av den lagstiftande församlingen inom
varje enskild stat.
För saken har president Woodrow Wilson talat
energiskt Han anser kvinnorösträtten nödvändig både för
nationens samling och för uppbyggandet av en ny och
fredlig värld. Och han har sagt sig tro att om folken,
särskilt kvinnorna, hade medbestämmanderätt i Europa
skulle det säkert icke mera bli något krig.
Även rar Bryan har talat för saken och sagt att männen
böra i eget intresse rösta för kvinnornas valrätt därför
att de behöva kvinnors hjälp. Han var viss om att kriget
skulle förmå tusentals män att rösta för saken, inte på grund
av rättfärdighetskänsla utan emedan de behöva kvinnornas
stöd för att stoppa militarismens välde.
Uet var en stor besvikelse när frågan innevarande år föll
i kongressens senat på 2 röster. Så mycket större blev
glädjen när representanternas hus 22 maj beviljade kvin-
norna full rösträtt och senaten 4 juni med 56 röster mot
25 gjorde likaledes. Nu skall beslutet ratificeras av minst
36 iav !de enskilda staterna för att bli lag i samtliga.
Man väntar att nå den erforderliga % 'majoriteten inom
kort.
8. England före 1867.
Den förut nämnda skriften av Mary Wollstone-
c r a f t, »Försvar för kvinnornas rättigheter», 1792, gav an-
ledning till diskussion om lämpligheten av att kvinnor finge
inflytande på statsstyrelsen. Kvinnorna gjorde gällande att
de enligt lagen voro politiskt röstberättigade. På feodaltiden
och länge efter, då egendomen mer än människan hade röst-
rätt, voro egendomsägande kvinnor röstberättigade. Huruvida
de använt sin rösträtt är obekant, men säkert är att ännu
så sent som 1807 erkändes kvinnors lagliga rätt att delta i
parlamentsval.
ENGLAND FÖRE 1867 21
Samma år skriver mrs Spencer S t a n h o p e till sin
son att hennes mans parti var så visst om seger att det hade
meddelat att kvinnfolk inte behövde rösta. Det hade t o. m.
beslutats att inte tillåta kvinnorna att rösta, vilket hon
ansåg »underligt och mycket hårt».
Underhuset fattade ställning till frågan 1832 genom att
i den nya lagen om rösträtt till underhuset utbyta ordet
»man», som även betyder person, till uttrycket »manlig
person», varigenom kvinnorna definitivt blevo berövade den
rösträtt de kunde ha ansetts äga. På samma sätt förfors
1835 med den kommunala rösträttslagen.
Redan 1832 inlämnades den första petitionen till under-
huset om rösträtt för kvinnor av Mary Smith. Men
början till en verklig kvinnlig rösträttsrörelse föranleddes
först av den förut omtalade händelsen vid antislaverikon-
gresseu i London 1840, vilken med ens gjorde frågan i viss
mån aktuell. Femtiotusen kvinnor hade dock genom att
underteckna en petition i spannmålstullfrågan 1841 tagit
del i lösningen av en realpolitisk fråga.
1848 yttrar D i s r a e 1 i i underhuset att han inte kunde
se några skäl varför kvinnorna skola sakna rösträtt i ett land
som regeras av en kvinna och där kvinnor inneha allehanda
befattningar.
1850 antogs en lag att i alla parlamentsakter ordet
»man» skall betyda kvinnor likaväl som män där ej annor-
lunda står förbehållet. När så i reformförslaget 1867 ordet
»manlig person» byttes tillbaka till »man», så fordrade
omkring 8,000 kvinnor i skilda delar av landet att bli
uppförda i röstlängden. Och de gingo till domstol för
att skaffa prejudikat. Utslaget blev att »fast ordet man
i en parlamentsakt måste anses innesluta även kvinnor
gällde detta dock icke i fråga om statsprivilegier».
Härigenom kom alltså samma ord i samma parlamentsakt
att betyda endast män när det gällde valrätt, men även
kvinnor när det gällde beskattning m. m. Diskussionen
22 KVINNORÖSTRATTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
om dessa lagfrågor hade till följd att kvinnorna fingo
kommunal rösträtt två år därefter.
Den första petitionen om rösträtt för kvinnor inlämnades
1851 och förelades lordernas hus.
9. John Stiiart Mill för fram frågan.
Alla dessa och flera händelser hade burit bränsle till den
eld som nu var tänd för rättvisa mot kvinnorna. Den
världsberömde tänkaren John Stuart Mill 1 hade 1861
i sin »Representativ styrelse» vältaligt klarlagt skälen för
rösträttens utsträckande till kvinnorna. När han sedan 1865
uppställdes som parlamentskandidat gjorde han ytterligare
det bestämdaste uttalande för kvinnornas rösträtt. Det var
första gången denna fråga bragts på tal inför engelska
valmän. Att han trots ett sådant uttalande blev vald ryckte
upp frågan till en bättre plats.
1866 bådo ett antal kvinnor Mill att frambära en petition
till parlamentet om rösträtt för kvinnor. Han lovade göra
det, om de kunde skaffa 100 namnunderskrifter. På 14
dagar samlades 1,500 underskrifter, varibland så framstående
namn som Florence Nightingale 2 , Josephine
Butler 3 , Harriet Martineau 4 m. fl.
Följande år hade den liberala rörelsen framtvingat ett
författningsförslag som ånyo skulle ge en stor rösträtts-
utvidgning åt män. Mill föreslog ett tillägg till billen B
1 F. 1806 d. 1873, filosof och nationalekonom.
* F. 1820 d. 1910, berömd för filantropisk verksamhet. Under Krim-
kriget 1864 begav hon sig med ett antal sjuksköterskor till kriget där
hon införde ny ordning vid lasaretten.
* F. 1826 d. 1890, känd för sitt reformarbete på sedlighetens
område. Jfr dessa småskrifter n:o 217.
4 Författarinna av nationalekonomiska och andra skrifter, f. 1802
d. 1876.
6 En motion kallas bill i engelska parlamentet.
JOHN STUART MILL FÖR FRAM FRÅGAN 23
för att ordet man skulle utbytas till person, varigenom
kvinnorna på enklaste sätt skulle ha blivit valberättigade.
Förslaget föll med 73 röster mot 196.
Mill lämnade snart den parlamentariska banan, men fram-
lade 1869 i medarbetarskap med sin hustru sina åsikter i
frågan i en sedermera världsbekant skrift »The subjection
of women». 1 Intet som har blivit skrivet eller talat i kvinno-
sak har haft ens tillnärmelsevis en så omdanande verkan
på tänkesätten beträffande kvinnans ställning som denna
skrift, varhelst den blivit känd. Rösträttsfrågan intar här
en viktig plats.
Han inleder sin framställning med att alltsedan han
började ha åsikter i sociala och politiska frågor, erfaren-
heten och begrundandet stärkt honom i den meningen »att
den princip som ligger till grund för de bestående sociala
förhållandena mellan båda könen — det ena könets lagliga
underordnande under det andra — är i sig själv oriktig och
för närvarande ett av de största hindren för mänsklighetens
framåtskridande och att den bör ersättas genom principen
av fullkomlig jämlikhet». Hela systemet har aldrig haft
någon förnuftig grund, menar han, utan blott uppkommit
med styrkans rätt.
Mill tror att alla inskränkningar i kvinnans tillträde till
de värv som varit männen förbehållna bero på mannens
önskan att bibehålla kvinnans underordnade ställning. »Eljest
skulle man erkänna orättvisan i att utesluta halva människo-
släktet från de flesta vinstgivande sysselsättningar och
nästan alla högre platser inom samhället.» »Att ha en röst
vid valet av dem av vilka man skall styras är ett medel till
själviförsvar som var och en bör ha,» menar han och det
finns intet positivt skäl för att utesluta kvinnan från politisk
rösträtt och valbarhet. Visa de sig vara odugliga för
offentliga värv, så få de heller intet inflytande, men han
1 I 9vengk översättning kallad Kvinnans underordnade ställning.
24 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
fastslår att det funnits många kvinnor som ägt stor politisk
duglighet och överlägsna härskargåvor. Som exempel anför
han drottning Elisabet 1 som var jämgod med de största
och Margaretha av Österrike 2 som var en av sin
tids skickligaste politici m. fl.
Och han påvisar att »under alla de perioder av historien,
i vilka vi kunna skönja ett framåtskridande, har kvinnans
ställning ständigt närmat sig jämlikhet med mannen», samt
att vad man nu kallar kvinnans natur är något konstgjort
— »ett resultat av ett tvunget hämmande i vissa riktningar,
ett onaturligt stegrande i andra». Han anser det förmätet
att avgöra vad kvinnorna av naturen äro och kunna vara
eller icke.
Kvinnans frigörelse och likställighet med mannen i allt,
rösträtt såväl som annat, skulle först och främst ha det
goda med sig att rättvisan och rättfärdigheten bleve den
grund, varpå samhället byggdes, i stället för orättvisan
och orättfärdigheten.
Boken väckte ofantligt uppseende och satte ökad fart i
kvinnornas rösträttsrörelse.
1868 inlämnades ej mindre än 75 petitioner i frågan till
underhuset, undertecknade av femtiotusen personer. Namnen
fyrdubblades under förra hälften av 1869, det år då det
första stora kvinnorösträttsmötet gick av stapeln med talare
sådana som StuartMill, Kingsley, Morley, Dilke,
mr och mrs F a w c e 1 1 m. fl. vilka talade entusiastiskt för
saken, »förvissade om att en så påtaglig rättvisa inte länge
kunde låta vänta på sig», som M i 1 1 uttryckte sig.
1 F. 1633 d. 1603, drottning av England.
- F. 1480 d. 1530, ståthållarinna i Nederländerna.
RÖRELSEN ORGANISERAS. FRÅGAN I PARLAMENTET 25
10. Rörelsen organiseras.
National Union of Women's Suffrage Societies.
De första rösträttsföreningarna bildades 1867. En
sammanslutning i en stor landsförening ansågs nödvändig,
varför »National Union of Women's Suffrage Societies»
(N. U. W. S. S.) bildades. Denna organisation har fört en
mönstergill tillvaro i seg och energisk kamp för kvinnornas
politiska medbestämmanderätt i statens och kommunens
angelägenheter. Den är Englands största rösträttsförening
och hade 1914 90,000 medlemmar och flera hundra lokal-
föreningar. Den är ansluten till I. W. S. A. Mrs M i 1 1 i c e n t
Garrett Fawcett har i mer än femtio år varit ord-
förande i N. U. och själen i dess ledning. Hon har ägnat
rörelsen hela sitt offentliga liv och varit den ett lika gott
som troget stöd. N. U. som är politiskt neutral, har dock
varit politiskt aktiv i högre grad än någon rösträttsförening
i något annat land. Och propagandaarbetet har särskilt
under valåren bedrivits i stor skala, vilket man kan finna
bara av att se N. U:s årliga budgetsumma som år 1913
uppgick till 800,000 kronor.
Till N. U:s verksamhet under årens lopp återkomma vi i
sammanhang med frågans behandling i parlamentet
1 1 . Frågan i parlamentet.
För att rätt förstå alla de svårigheter kvinnans rösträtts-
fråga haft att genomgå i parlamentet bör man påminna sig
att regeringen har rätt att bestämma parlamentets arbets-
ordning. Den kan anslå tid eller vägra tid till behandlingen
av en motion, en s. k. bill. Likaså bör man ha i minnet
att en bill måste genomgå 1) första läsningen; 2) andra läs-
ningen; 3) kommittén; 4) rapporten; 5) tredje läsningen,
26 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
varefter den överlämnas till lordernas hus. Om den går ige-
nom där, sanktioneras den av konungen. En bill kan dock
numera bli lag även utan lordernas bifall om underhuset tre
gånger å rad med två års mellanrum antagit den.
Under de 14 år som följde efter märkesåret 1867 för-
dubblade N. U. sina ansträngningar, uppmuntrad av sina
politiska hjälpare, vilka menade att när en ny liberal
regering komme till makten måste representationsfrågan
tas upp och kvinnornas önskan bli hörd. Stora offentliga
möten höllos lika fulltaligt besökta som 30—40 år senare.
En liten uppmuntran i striden fingo kvinnorna 1880 när
den lilla ön Man som åtnjuter Home-Ruleprivilegier, och
endast behöver konungens samtycke till sina beslut, gav
fastigheteägande kvinnor rösträtt med 16 röster mot 3.
»House of Key», som den ena delen av öns representation
kallas, blev således den första lagstiftande församling i
Europa som valdes av medborgare av båda könen. 1
1893 tar pressen livlig del och flera stora tidningar stödja
kvinnornas fråga med artiklar. Ett stort antal kommunala
styrelser sänder petitioner till parlamentet till stöd för
kvinnornas rösträtt. Och Trade Unions kongress fattar
en resolution med kraftig maning att bevilja rösträtt åt
skattebetalande kvinnor.
Kvinnorna voro fulla av hopp när den liberala regeringen
1884 framlade sitt rösträttsförslag för män, vari tillägg om
rösträtt för kvinnor kunde göras, ty de voro säkra på att äga
majoritet för sin sak i parlamentet Icke dess mindre avslogs
billen därigenom att 104 liberala anhängare till kvinnans
rösträtt sveko sedan premiärministern Gladstone talat
emot saken. Hans skäl var att han ansåg att regeringen i
sin bill hade »lastat skeppet så hårt som det kunde bära.
Kvinnornas rösträtt skulle överlasta det.» Och så kastades
kvinnorna överbord, medan ett par millioner män seglade in
i hamn. Det var så mycket mer oväntat som Gladstone
1 1892 utsträcktes rösträtten till alla skattebetalande kvinnor.
KYTT HOPP OCH NYA BESVIKELSER 27
1871 hade yttrat i underhuset att det skulle vara till gagn
för kvinnan och staten om en lagom rösträttsutsträckning
till kvinnor gjordes.
Vid valen 1885 började kvinnorna delta i valarbetet.
Kandidaterna interpellerades med framgång och 314 vänner
till kvinnornas sak återvände till parlamentet. Sedan dess
har majoritet alltid funnits i underhuset för ett eller annat
förslag om utsträckning av rösträtten till kvinnan. Frågan
skulle således för längesedan varit klar, om inte hinder
ständigt lagts i vägen för dess behandling. Kvinnorna fingo
genomgå den ena besvikelsen efter den andra. Ett förslag
1905 av socialdemokraternas ledare Keir Hardie be-
gravdes i stillhet
12. Nytt hopp och nya besvikelser.
När premiärministern A s q u i t h 1909 förnyade sina två
år förut givna löften att regeringens författningsförslag
skulle avfattas så att underhuset kunde göra ett tillägg om
rösträtt för kvinnor, så ansåg N. U. frågan definitivt
tillrättalagd. För att ge stöd åt saken igångsatte N. U. en
petition, undertecknad av 280,000 valmän. Resultatet blev
att 400 av parlamentsledamöterna voro för saken.
1910 stegrades hoppet då den s. k. förlikningskommittén
eller samlingskommittén bildades av medlemmar ur alla
partier i parlamentet för att utarbeta ett förslag om kvinno-
rösträtt som samtliga partier kunde ena sig om.
Kvinnorna uppbjödo nu alla sina krafter för att bistå
kommittén ehuru den icke hade tillmötesgått deras begäran
om rösträtt på samma villkor som för män och ehuru den
uteslöt gifta kvinnor. Många tusen möten höllos. N. U.
bragte frågan på tal inför lokalmyndigheterna med den
påföljd att 140 kommunalstyrelser i stad och på land däri-
bland alla de största fattade resolutioner för saken.
28 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
Förslaget fick 110 rösters majoritet i första läsningen,
men regeringen nekade vidare behandling. Nästa år kom
det upp igen och fick 167 rösters majoritet Regeringen
nekade ånyo tid till vidare behandling; men lovade att
om förslaget nästa år för tredje gången ginge igenom i
andra läsningen, skulle det få fortgå genom samtliga stadier.
Sommaren 1911 anordnade kvinnorna ett demonstrations-
tåg av 40,000 kvinnor och massor av petitioner från
styrelser och andra inlämnades. Äntligen 1912 lämnade
regeringen en hel vecka till frågans behandling, men då
föll frågan på 14 röster. Orsaken härtill var dels att
irländska nationalister av partihänsyn röstade emot, dels
att en del parlamentsledamöter togo suffragetternas krig-
föring som skäl för sitt löftesbrott.
Vi återkomma senare till mr Asquiths ställning till
frågan.
13. Suffragettrörelsen.
Trots den storslagna och nobla kamp som förts av N. U.
blev det dock suffragettrörelsens kortvariga och krigiska
stridssätt som ådrog frågan om rösträtt för kvinnor största
uppmärksamheten. Genom den kom saken på tal i pressen
och överallt eljest, både på grund av de dramatiska och
våldsamma medel suffragetterna använde och på grund av
myndigheternas oerhört brutala behandling av de kvinnor
som brutit mot sedvänjor och förordningar.
Den stora suffragettföreningen Women's Social and
Political Union bildades 1903 av mrs och miss P a n k-
h u r s t. Först 1905 började W. S. P. U. sina demonstrativa
anfallsmetoder som småningom övergingo till skadegörelse
av fönsterrutor m. m. och till en häftig kamp mot rege-
ringen.
1907 delade sig rörelsen i W. S. P. U. under den Pank-
AKTISLFFRAG1STRÖREI.SEN. 29
hurstska ledningen och Women's Freedora League
vilkens ordförande var mrs Despard. Båda föreningarna
inställde sin våldstaktik 1911, sedan mr Asquith givit
sitt löfte. 1912 och 13 återgick emellertid den Pankhurstska
föreningen till krigsmetoderna, och övergick till ett hän-
synslöst förstörande av värdefulla ting, men alltid så att intet
människoliv skulle riskeras.
Det var ett svagt efterapande av de metoder som de
engelska männen vid flera tillfällen använt när de velat
framdriva vidgad rösträtt för män. Kvinnornas dåd straffades
emellertid oproportionerligt hårt. Och de blevo själva de
ojämförligt mest lidande.
N. U. tog förnyade gånger offentligen avstånd från
suffragetternas metoder, och arbetade samman med dem
endast då de använde fredliga medel.
När världskriget bröt ut sträckte suffragetterna vapen
och förklarade borgfred så länge kriget varade. De hängåvo
sig nu åt den mest offervilliga tjänst till fosterlandets
försvar. Därmed ansågs de ha sonat vad de brutit och
deras omdebatterade historia slutade i fred och försoning.
14. Antisuffragiströrelsen.
1889 organiserades en antirösträttsrörelse av mrs
Humphry Ward. I stort sett har denna rörelse ej
uträttat synnerligen mycket, om den också utgjort ett hinder
i vägen för rösträttens vänner. Antirösträttskvinnorna ha
varit särdeles inkonsekventa. Medan de förfäktade den
meningen att kvinnor voro oförmögna att bedöma politik
och att deras politiska okunnighet var obotlig, uppmanade
de dem livligt att uttala sig på möten o. s. v. Småningom
övergingo alltflera av medlemmarna till rösträttsföreningen
och slutligen förklarade sig mrs Humphry Ward under
kriget ha blivit övervunnen till förmån för kvinnorösträtten.
30 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
15. N. U:s Valtaktik.
Speakern hindrar.
1911 tillkännagav mr Asquith att regeringen under
nästa parlamentssession skulle föreslå allmän rösträtt för
män och att underhuset vore oförhindrat att göra ett tillägg
till förslaget beträffande rösträtt för kvinnor. Han skulle,
om ett sådant tillägg komme till stånd, försvara det i alla
instanser, även mot lorderna.
N. U. koncentrerade nu arbetet på att vinna stöd för ett
sådant tillägg.
1913 knäcktes emellertid frågan, som så många gånger
förut. När mr Asquiths reformbill 1 hade förelegat för
offentligheten i flera månader och regeringens löfte angående
tillägget varit känt i ett års tid förklarade talmannen —
»the Speaker» — under frågans behandling i underhuset
att ett sådant tillägg skulle förändra billens karaktär i sådan
grad att en ny bill då måste framläggas. Som detta för-
kunnande skedde i slutet av sessionstiden blev regeringen
urståndsatt att infria sitt löfte och återtog sin reformbill.
Mr Asquith lovade ånyo medgivanden för en privat
bill. Men N. U. avböjde erbjudandet. Intet annat än ett
regeringsförslag kunde gottgöra och fylla de löften premiär-
ministern ideligen givit.
Arbetarna ställde sig på kvinnornas sida. Trade
Unions konferens uppfordrade sitt parti i parlamentet
att motsätta sig varje rösträttsförslag som icke innefattade
kvinnorna. Samma uttalande gjordes av det »Oberoende
arbetarpartiet» efter tal av Philip Snowden.
Männens förening för kvinnans politiska rösträtt organi-
serade också opposition mot ministären och beslöt att vid
valen motarbeta alla motståndare till kvinnans rösträtt,
samt att understödja varje parti i underhuset som förbundit
sig att verka för den.
1 Så kallades författningsförslaget.
MR ASQUITHS MOTSTÅND FORTFAR 31
Bland de många framstående engelska statsmän som
givit kvinnorna sitt stöd må icke glömmas lord Grey och
mr Lloyd George.
N. U. hade hittills följt den taktiken att stödja de kandi-
dater som voro vänner av kvinnans rösträtt oberoende av
vilket parti de tillhörde. Nu beslöt den på grund av det
storartade bistånd i striden som den samlade arbetarrörelsen
skänkt kvinnorna, att stödja arbetarpartiets kandidater över-
allt, även om liberala eller konservativa rösträttsvänner
därigenom bleve motarbetade. Sannolikt var denna på
många håll klandrade taktik den enda som hade utsikt
att tjäna kvinnornas sak.
16. Mr Asquiths motstånd fortfar.
Mr Asquith imponeras ay pilgrimståget.
Mr Asquiths hårdnackade motstånd fortfor. Han nekade
tid för diskussion i underhuset om en anhållan från mrs
F a w c e 1 1 m. fl. att enligt gängse sed få komma inför
underhusets skrank och där bli hörda i en framställning
av frågan. Likaså avslog han samma begäran från 54,000
kvinnor.
Det var inte lätt för N. U. att efter femtio års kampanj
uppfinna nya demonstrations- och agitationsmedel. Men
N. U. lyckades på ett lysande sätt genom att 1913 anordna
ett s. k. pilgrimståg till London från alla delar av landet.
I veckotal vandrade de längst bort boende kvinnorna till fots
utan att förtröttas. Tåget bestod av kvinnor i alla åldrar och
ur alla samhällsgrupper.
Detta tåg inhöstade större sympatier än alla förut vid-
tagna åtgärder. När tåget mottogs iHyde Park av
70,000 människor och resolution fattades vid 19 talarstolar
med fordran på regeringshandling då veknade t. o. m. mr
32 KVINNORÖSTRATTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
A s q u i t h. Pressen hade överströmmande lovord och det
sades rent ut att ingen verklig demokrati kan
finnas där halva befolkningen är rösträtts-
lös.
Mr A s q u i t h som aldrig velat ta emot rösträttsdeputa-
tioner, tog nu emot mrs F a w c e 1 1 emedan hon, som han
sade, representerade den stora massan av laglydiga rösträtts-
kvinnor, och emedan mrs F a w c e 1 1 organiserat det impo-
nerande pilgrimståget. I sitt svar till henne framhöll han
att regeringen varit oskyldig till talmannens bestämmelse
som dräpte reformbillen.
Senare vägrade mr A s q u i t h att motta arbetarunionens
deputation. Av denna anledning tillsändes honom en skrivelse
vari arbetarna betraktade som sin rätt att bli hörda i en
fråga som berörde även deras intressen, ty »kvinnornas
ekonomiska ställning är så bunden till männens, att vi
anse hela frågan vara lika mycket männens som kvinnornas».
Sedan premiärministern ytterligare nekat företräde åt ett
flertal deputationer från manliga organisationer anordnade
N. U. i feb. 1914 ett väldigt protestmöte med representanter
för 342 manliga organisationer. En harmfylld resolution
fattades mot att statsministern vägrat ta emot en deputation
från mötet som ville upplysa honom om opinionens avskugg-
ningar från alla delar av landet
17. Kriget förändrar förhållandena.
Under 1913, de svikna löftenas år, ökades antalet med-
lemmar i N. U. med ett tusen i månaden. Frågan fick ett
mer och mer gynnsamt läge och man var viss om att nu
få se reformen genomförd, det var bara tal om på vilka
villkor.
Men valen inställdes på grund av krigets utbrott. N. U.
KRIGET FÖRÄNDRAR FÖRHÅLLANDENA 33
beslöt då genast att inte oroa regeringen eller landet med
någon rösträttsagitation så länge kriget varade, såvida
det inte bleve fråga om utsträckning av männens politiska
rösträtt. N. U. började i stället en storslagen verksamhet
för sjukvården vid fronterna och bland civilbefolkningen
i Ryssland och Serbien och nedlade ofantliga summor i
barmhärtighetens tjänst.
1916 när en mängd fyllnadsval måste företagas och
röstlängderna justeras visade sig stora rubbningar på grund
av alla frivilliga som gått i kriget eller flyttat till annan
ort i krigsindustriens tjänst. Vallängderna befunnos så brist-
fälliga att antalet röstberättigade på sina ställen nedgått
till en bråkdel av vad det förut varit.
Man började tänka på det nödvändiga i att företa allmänna
val fastän kriget varade, och man insåg det omöjliga i att
frånta massor av väljare deras rösträtt därför att de givit
sig i fosterlandets tjänst. Då framkom från högerhåll en
fordran på att alla som kämpat för fosterlandet borde få
rösträtt utan avseende på om de förut varit röstberättigade.
Häremot var intet att invända från vänsterhåll. Och vänster-
partierna likasom regeringen voro ense om att frågan om
kvinnornas politiska rösträtt härigenom bleve aktuell.
Nu hade förhållandena omvänt och övertygat mr As-
q u i t h. Han förklarade att skulle rösträtt beviljas en ny
klass på grund av tjänster mot staten, då såg han ingen
möjlighet att komma förbi kvinnorna. Och skulle rösträtten
grundas på de intressen som olika folklager hade att bevaka
vid rekonstruktionen efter kriget, så vore även ur den syn-
punkten kvinnornas krav ofrånkomliga.
Han, som alltid förkunnat att det engelska riket icke
kunde styras annat än av män, hade upptäckt att Stor-
britannien i den svåra situation vari det befann sig aldrig
kunnat utföra sina krigsförberedelser utan att kvinnorna
tagit sin del av bördan.
Även lord N o r t h c 1 i f f, en av kvinnornas bittraste
8. — Verdandxs småskrifter. 228.
34 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
motståndare och de konservativas mäktige ledare bekände
sig för kvinnans rösträtt och förklarade att kvinnorna kunde
fullkomligt jämföras med de kämpande soldaterna, ty utan
kvinnorna hade kriget ej kunnat fortsättas.
Under debatten i underhuset uttalades tanken på att
hänskjuta frågan till en kommission bestående av represen-
tanter för samtliga politiska partier.
Regeringen uppdrog då åt underhusets talman att tillsätta
en sådan kommission av parlamentsledamöter. Kommis-
sionen »Speakers Conference» tillsattes, med lika antal vänner
och motståndare till kvinnans rösträtt med mandat att fram-
komma med förslag till rösträtt för män och kvinnor.
Majoritetens förslag blev så lydande: Varje kvinna, uppförd
på den kommunala röstlängden, som har nått en viss och
närmare bestämd ålder, och hustru till varje man, uppförd
i denna röstlängd förutsatt att hon uppnått samma ålder,
skall vara berättigad att intagas i röstlängden och rösta
vid val till parlamentet.
Regeringen framlade förslag i enlighet med kommis-
sionens önskan. Kvinnornas åldersgränser sattes till 30 år
för att minska de kvinnliga väljarnas övertalighet, medan
männens stannade vid 21 år, soldaters och matroser t. o. m.
endast 19. Förslaget gick igenom i underhusets första
läsning utan votering. I andra läsningen varade debatten
i två dagar och fortfarande gjordes flera försök att stjälpa
hela billen. Principdebatten slutade med att kvinnornas
sak fick den överväldigande majoriteten av 385 röster mot
55. I överhuset antogs förslaget d. 10 jan. 1918 med 134
ja mot 69 nej, varefter det sanktionerades av konungen.
Sex millioner av Englands kvinnor blevo härmed röst-
berättigade efter en hjältemodig kamp i mer än ett halvt
sekel, en kamp som i alla avseenden tjänat kvinnorna även i
alla andra länder.
Kvinnorna vunno visserligen inte valbarhet på samma
gång, men underhuset insåg snart att rättvisan och samhälls-
TYSKLAND £5
nyttan fordrade plats för. kvinnan i parlamentet. En majori-
tet i underhuset av 274 mot 25 antog därför en resolution
som anmodade regeringen att framlägga lagförslag om
valbarhet för kvinnor, vilket skedde. Och Englands kvinnor
fingo även sin valbarhet.
En enda kvinna blev invald i underhuset, Sinnfeinarnas
kandidat, grevinnan Markiewicz 1 men som Sinnfeinarna
sedan nekade ;ätt ta plats i parlamentet har valethittills varit
utan verkan. Ett förslag föreligger om att kvinnor skulle
berättigas att sitta i överhuset.
De .engelska liksom de amerikanska kvinnornas rösträtts-
strid har tjänat som mönster för kvinnornas strid i alla
länder endast med någon anpassning till de olika ländernas
särskilda förhålländen och det aktuella läget för tillfället.
England här varit medelpunkt och »stormcentrum» inom
Europa. Dit ha blickarna riktats antingen man har sökt
stöd för rösträtten eller mötsatsen.
I Stort sett. är striden dock likartad överallt: den »be-
gynder som en susen i kornet sommerdag, men voxer til en
brusen under skogeneS tag»; ' Men det har i alla fall sitt
intresse att följa rörelsens gång i övriga länder och världs-
delar.
18. Tyskland.
; 1 700-talets manliga rösträttsvänner och
kvinnopioniärerna på 1800-talet.
' 1792 framkastade Theodor Gottlieb v. Hip-pel 2
frågan oiii huruvida medborgerlig frihet för alltid skulle
varay otillgänglig för kvinnan, och om hon aldrig skulle
få en absolut betydelse utan blott en relativ. »Endast med
,,. ' G. m. en polack och känd för den rojl hon spelade i irländska
revolutionen 1916.
1 Geheirnekrigsråd och stadspresident i Königsberg, f. 1741 d. 1796
36 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
svepskäl kan man vidhålla att naturen själv dömt kvinnan
till denna underlägsenhet,» säger han. 1
Ännu en framstående man, professor Franz v. H o 1 1-
zendorff 2 tar kraftigt till orda för kvinnornas rätt.
Han anser att »den moderna staten, den må nu kalla sig
Tyskland eller Frankrike, Amerika eller England, måste
inse att över huvud ingen samhällsfråga kan lösas utan
kvinnans medverkan.» Och han kallar kvinnofrågan en
världs- och kulturfråga.
Den tyska kvinnorörelsens grundläggande pioniär var
författarinnan Luise Otto-Peters. 3 Hon hade oerhörda
svårigheter att bekämpa, men trotsade allt för att föra fram
kvinnornas krav.
Kvinnornas rösträttsrörelse utsprang dock först ur revolu-
tionsåret 1848. Emellertid slocknade den av under följande
reaktionsperiod. Först sedan Mills bok om kvinnans under-
ordnade ställning blivit översatt till tyska och när Hedvig
Dohm utgav sin kampskrift »Kvinnans natur och rätt»,
vaknade den åter till liv.
Nästan alla politiska partier ställde sig avvisande till
kvinnans rösträtt. Men när Internationalen stiftades ford-
rades likställighet för män och kvinnor.
Ett gott stöd fingo kvinnorna i B e b e 1 s 1879 gjorda
inlägg »Kvinnan och socialismen» däri han säger
att intet tvivel råder om att icke kvinnan är i stånd att
tillföra kulturen samma andliga värden som mannen. När
hon hittills ej gjort det, beror det på hennes undertryckta
ställning.
Han uppmanade kvinnorna kraftigt till agitatoriskt med-
arbete för det socialdemokratiska partiet, det första som
gick in för kvinnans sociala och politiska likaberättigande
1 I Uber die biirgerliche Verbesserung der Weibe.
2 Professor i juridik i Berlin, verksam för kvinnoemancipationen,
f. 1829.
a P. 1819.
RÖRELSEN ORGANISERAS 37
med mannen. Det upptog kvinnans rösträtt på sitt program
1891. B e b e 1 föreslog rösträtt för kvinnor i riksdagen
1895.
19, Rörelsen organiseras,
Fru Minna Cauer blev den som i sin samma år
grundade tidskrift »D i e F r a u e n b e w e g u n g» — Kvinno-
rörelsen — förde fram frågan till kvinnor i alla samhälls-
grupper. I en sammanslutning av kvinnoföreningar upp-
ställdes 1899 fordran på rösträtt. Den väckte dock icke
någon större genklang. Man fruktade att den kunde skada
närmare förhanden liggande önskemål.
Men Anita Augspurg, Minna Cauer och Lida
Gustava Heymann bildade ändock 1902 »Deutsche
VereinfurFrauenstimmrecht». Det skedde i Ham-
burg emedan lagarna i Preussen m. fl. tyska stater då
ännu förbjödo kvinnor och barn att delta i politiska för-
eningar och möten. Först sex år senare, när denna lag
upphävdes, blev det möjligt för rösträttsrörelsen att ta
någon riktig fart. Efter den internationella rösträttsallian-
sens kongress i Berlin 1904 följde en landsorganisation
»Deutsche r Verband fur Frauenstimmrecht»
som anslöt sig till I. W. S. A. Och landsföreningar bildades
i de få stater som hade föreningsfrihet. Efter 1908, då
föreningsfriheten beviljades, uppväxte landsföreningar fort
i 10 stater.
Den bajerska föreningens taktik skilde sig snart ganska
väsentligt från de andra genom sina demonstrativa agita-
tionsformer och genom sina försök att väcka sympati för
suffragetternas kampmetoder. ,
Den tyska rösträttsrörelsen utmärker sig inte för samma
fasta sammanhållning som den amerikanska och engelska.
38 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
Föreningarna uppställde olika långt gående fordringar på
rösträtt och tvisterna härom ledde till splittring. En verklig
samling emellan alla tyska rösträttsorganisationer syntes
nödvändig och fru Cauej tog initiativ till en sådan
1915. Ett möte kom till stånd och meningen var att förmå
samtliga föreningar att antaga fordran på allmän, lika,
hemlig och direkt rösträtt för kvinnorna. Men oppositionen
segrade.
Sedan upptogs samlingstanken igen 1916, då _»D;jatt t-
sche.rReichsverbandfurFrauenstimmre en. t»
— Tyska riksförbundet för kvinnorösträtt — bildades inei
fru Marie Stritt som ordförande. ■ • , ",
I slutet av 1917 enade sig de organiserade . socialdemo-
kratiska kvinnorna med de två stora rösträttsförbunden i en
förklaring till riksdagen och till alla de tyska landsparla-
menten med fordran på rösträtt. ■
20. Kvinnornas krav förbises.
Revolutionen medför rösträtten.
Kvinnorna hade under krigsåren i eminent grad i hand-
ling visat att de både förstått och fyllt sin arbetsplikt i.
det allmännas tjänst. Nu ville de få rätten att medverka
vid samhällets återuppbyggande. 1 Hamburg sände kvin-
norna en petition till senaten, undertecknad av 27,000
kvinnor med begäran att ej bli satta utanför vid den : M11-
tänkta revisionen av vallagarna.-
Vid den demokratiska nyorienteringen hösten 1918 åsido-
sattes dock fortfarande kvinnornas rätt, utan hänsyn till
deras mångåriga strid för sin sak och deras fyraåriga
oskattbara hjälp att uppehålla staten och samhället genom
att ersätta männen på snart sagt alla arbetsområden.
Kvinnorna protesterade ljudligt, trots det hopplösa i alla
åtgärder från deras sida.
ÖSTERRIKE 39
Men så kom revolutionen och medförde att alla kvinnor
över 20 år gamla fingo, icke blott den blygsamma kom-,
munala rösträtt som de i första hand hade eftersträvat,
utan även den politiska rösträtten och valbarheten som
synts så fjärrliggande.
Samtliga politiska partier, även de som varit kvinnornas
värsta motståndare, uppsatte nu kvinnor på sin kandidatlista,
vid valet till nationalförsamling och riksdagar, t. o. m. på
goda platser. Kvinnornas livliga deltagande i valen vittnade
om stor ansvarskänsla och vakenhet. Och deras ansträng-
ningar belönades med 36 platser i nationalförsamlingen och
20 i den preussiska riksdagen. Det demokratiska partiet
invalde fil. d:r Gertrud Bäumer, ordförande i Tyska
kvinnans Nationalråd, och fil. d:rKätheSchirmacher.
En av de kvinnliga medlemmarna i nationalförsamlingen
Marie Juchacz blev sänd till fredskongressen bland
de 38 officiella delegerade, vilka skola stödja Tysklands
sex diplomater där, en heder som intet [annat land visat
kvinnorna.
Bayern var den första tyska stat som gav kvinnorna lika
politiska rättigheter. I det provinsiella Nationalrådet sitta
8 kvinnliga medlemmar. Bland dem en av de mest kända
rösträttskvinnorna d:r Anita Augspurg, vilkens energi
räcker till att tillsammans med Lida Gustava Hey-
m a n n även utge ett nytt partifritt kvinnoblad D i e F r a u
im Staate — Kvinnan i Staten — behandlande politiska
frågor ur internationell och kvinnosynpunkt.
21. Österrike.
Till det österrikiska underhuset hade en liten grupp
kvinnor länge räknats med som röstberättigade, under vissa
förutsättningar. I några av provinserna hade sedan 1861
skattebetalande kvinnor rösträtt till lantdagen ehuru endast
40 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
genom manligt ombud. Kommunal rösträtt ägde kvinnorna
i de flesta provinser.
När så rörelsen för allmän rösträtt började 1905, deltogo
kvinnorna i agitationen i hopp att vinna full rösträtt. Som
lagen förbjöd politiska föreningar för kvinnor, utlänningar
och minderåriga kringgicks den och man bildade en s. k.
rösträttskommitté under ordförandeskap av fru Ernestine
vonFurth som framlämnade en petition till statsministern
och till parlamentets båda hus med begäran om rösträtt
för kvinnor på samma villkor som beviljades männen.
Bland de i kommittén verksammaste må nämnas den öster-
rikiska kvinnorörelsens nestor, den mer än 80-åriga fru
Mariane Hainisch och Marie Schwarz. Kom-
mittén har anslutit sig till I. W. S. A.
Kommitténs huvudsakliga arbete gick dock ut på att
avlägsna den för allt rösträttsarbete hindrande paragrafen
i föreningslagen.
Det visade sig genast från stridens början att socialisterna
voro kvinnornas motståndare av fruktan att männens röst-
rättsfråga skulle bli fördröjd, om kvinnornas toges med.
Förrän de själva hade fått rösträtt, sade de, kunde de ej
tänka på kvinnornas krav, men sedan lovade de att genast
upptaga dem.
Följden blev att den rösträtt kvinnorna haft i mer än
30 år fråntogs dem vid allmänna rösträttens införande 1907.
De socialistiska kvinnorna, som voro missnöjda med att deras
fråga blivit skjuten åt sidan fast den stod på partiets pro-
gram, höllo 1908 ett massmöte, där de socialistiska män-
nen uppmanades att hålla sitt löfte och arbeta för verklig
allmän rösträtt både för kvinnor och män. Och 1911 anord-
nade socialisterna sin första stora demonstration för kvinnans
rösträtt
När det fasansfulla kriget bröt ut lamslogs hela röst-
rättsrörelsen och allt hopp syntes ute. Det var därför en
fullständig överraskning när den demokratiska republiken
CAUZIEN 41
i nov. 1918 i ett tag beviljade alla kvinnor som voro över
20 år allmän och lika rösträtt och valbarhet. Vid valen
till Nationalförsamlingen i februari fingo kvinnorna dela
ansvaret med männen i landets mest ödesdigra tid. Åtta
kvinnor blevo valda, bland vilka sju voro kroppsarbeterskor
och kända som socialistiska ledare. Ingen liberal kvinna
kom med, vilket delvis berodde på att så många liberala,
särskilt bland kvinnorna, röstade med socialisterna som
protest mot kriget och dess konsekvenser.
Ett energiskt upplysningsarbete upptogs genast för att
bereda de stora kvinnomassorna för sitt nya och oväntade
ansvar.
I många år ha K r a i n s och Vorarlbergs ogifta
och skattebetalande kvinnor haft rösträtt och t. o. m. fått
rösta personligen.
Rösträttsrörelsens organ Zeitschrift fur Frauen-
stimmrecht — Tidskrift för kvinnorösträtt — har under
kriget på ett berömvärt sätt hållit den internationella vän-
skapskänslan vid liv med ständig tanke på kommande
fredligt samarbete för gemensamma allmänmänskliga mål.
Allgemeine Oesterreichischer Frauen-
v e r e i n anordnade hösten 1917 stora fredsmöten och
bildade ett fredsparti på samförståndsfredens principer.
Berta Pauli skriver i Neues Frauenleben att
det är kvinnornas plikt att tillropa de kämpande folken
och regeringarna »icke med vår vilja försiggår detta
fasansfulla slaktande».
22. Galizien.
Några män tillhörande framstegspartiet gjorde 1908 ett
upprop till kvinnorna att förena sig med dem i socialt
och politiskt arbete. Kvinnorna uppsatte då genast en
kvinnlig riksdagskandidat och bildade ett politiskt jämlik-
42 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
hetsförbund, vars mål var fullkomlig likställighet könen
emellan i politiskt, ekonomiskt och socialt avseende.
Ett litet fåtal kvinnor ha redan rösträtt. Upprepade
gånger ha tusentals kvinnor sänt rösträttspetitioner till
riksdagen. Deputationer till de politiska ledarna ha speciellt
begärt befrielse från förbudet att bilda politiska föreningar.
Liksom alla polska kvinnor äro de galiziska livaktiga och
verksamma för sin utveckling.
Den galiziska rösträttskommittén är ansluten till I. W.-S. A.
23, Böhmen.
De kvinnor som ha uppnått 24 år ha sedan 1861 haft
rösträtt till den böhmiska lantdagen på samma villkor
som för män om de betala skatt eller inneha lärda yrken,
men endast genom fullmakt. De ha även vid 30 års ålder
haft valbarhet till lantdagen utom i Prag och Reichenberg
där kvinnorna sakna den kommunala rösträtt som är vill-
koret för rösträtt till lantdagen. Till det österrikiska parla-
mentet ha Böhmens kvinnor däremot icke rösträtt. Kvinn-
liga ägare av stora gods hade det före 1'907, men berövades
denna rätt när allmän rösträtt infördes i Österrike.
De tjeckiska kvinnorna ha varit mycket aktiva vid valen.
Redan 1870 skriver d:r Mal tusch att ett stort antal
kvinnor deltog i deputeradevalen. Han uttrycker sin för-
våning över hur målmedvetet och klokt de avgåvo sin
röst enligt övertygelse, utan att låta lura sig av partiknep.
1905 bildades den böhmiska rösträttskommittén. 1 1908
uppsatte denna och det socialdemokratiska partiet var sin
kvinnlig kandidat till lantdagen. Båda föllo igenom, men
fingo ett stort antal röster.
När en ny rösträttslag väntades 1908, demonstrerade
de tjeckiska kvinnorna till förmån för en demokratisk
1 Ansluten till I. W. S. A.
UNGERN 43
rösträtt och inlämnade en petition till riksdagen. Men när
förslaget framlades hade det, långtifrån att tillmötesgå
kvinnornas önskningar, i stället fråntagit dem den val-
barhet dé förut hade ägt. Häremot protesterade de böhmiska
kvinnorna med stor harm i pressen, på ett väldigt möte och i
skrivelse till regeringen.
På grund av riksdagens upplösning blev motionen ej
behandlad. Kvinnorna uppsatte vid ett fyllnadsval ånyo
en kvinnlig kandidat, vilken de stödde genom masspetitioner.
Hon blev icke vald, men samlade många röster.
•I den tjeckoslovakiska konstitutionen ingår rösträtt för
kvinnorna vid 21 år och valbarhet vid 30.
24. Ungern.
' Ungerns kvinnor tyckas på ett enastående tidigt stadium
ha intresserat sig för politik. 1790, då Ungern stred för
sin frihet anhöllo »de ungerska mödrarna» i en böneskrift
om tillåtelse att få bevista sessionerna i riksförsamlingen.
»Vi kunna icke tillåta att det säges att landets angelägen-
heter icke angå kvinnorna» heter det i skriften. Och deras
begäran beviljades.
Rösträttsrörelsen började dock först 1903. Två år där-
efter insände den då nyligen bildade rösträttsföreningen
petitioner till riksförsamlingen. Sedan dess har en kraftig
upplysnings- och agitationsverksamhet för kvinnans röst-
rätt bedrivits med stor sammanhållning. I arbetet ha kvinnor
ur alla samhällslager deltagit. De högst ställda ha varit
lika nitiska som de övriga.
Vid I. W. S. A:s lysande kongress i, Budapest 1913 fingo
de ungerska kvinnorna tillfälle att utveckla sin entusiasm
och sin stora förmåga att göra propaganda för rösträtten.
I Ungern voro socialisterna kvinnornas motståndare av
44 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
samma skäl som i Österrike. Bland principiella motståndare
voro grevarna Andrassy och T i s z a de farligaste. Greve
T i s z a förbjöd kvinnornas möten, hindrade publicerandet
av deras artiklar och skrifter och stängde deras internatio-
nella förbindelser under kriget. Sedan blevo greve K å r o 1 y i
och Ladislaus o. Lukåcs kvinnornas främsta förkäm-
par. K å r o 1 y i s entusiasm för kvinnornas rösträtt sade han
sig grunda på deras fredskärlek.
Med republikens proklamerande i nov. 1918 följde ett
regeringsförslag om rösträtt för alla kvinnor över 24 år
som kunna läsa och skriva, vilket antogs. Nuvarande
regering har beviljat rösträtt vid 18 år åt de män och
kvinnor som anses göra ett för staten nyttigt arbete var-
till räknas hemmets vård.
Bland de ungerska kvinnliga rösträttskämparna må näm-
nas den kända pacifisten Rosika Schwimmer, Wilma
G 1 ii c k 1 i c h och grevinnan T e 1 e k i.
Den ungerska landsföreningen är ansluten till I. W. S. A.
25. Serbien.
Den serbiska rösträttsföreningen bildades först 1909 och
anslöt sig till I. W. S. A. En sådan förening torde vara
mindre behövlig i detta land än i andra emedan kvinnorna
i nästan alla andra avseenden ha samma rättigheter som
männen.
Redan i början av 1900-talet voro alla politiska partier
gynnsamt stämda för kvinnornas rösträtt. Frågan har blivit
fördröjd genom de svårigheter som den internationella situa-
tionen vållat.
Kvinnorna ha också varit' mest upptagna av den 500-
åriga striden för nationell frihet, i vilken de ha deltagit
med samma iver som männen.
BULGARIEN. — RUMÄNIEN 45
26, Bulgarien.
Kvinnorna spelade en betydande roll på sjuttiotalet i
landets befrielse från det turkiska väldet. De ha även varit
männen en värdefull hjälp bl. a. i folkupplysningsarbetet.
Redan till den första representantförsamlingen sände de
en petition med begäran om lika rättigheter med männen.
Men männen icke blott förbisåg deras anhållan, utan be-
rövade dem också de rättigheter de redan hade åtnjutit.
Rösträttspetitioner till riksdagen ha insänts nästan varje år.
1889 började Föreningen för de bulgariska
kvinnornas emancipation att ge ut en tidning
Kvinnans röst. År 1900 sammanslogo sig 37 för-
eningar, som arbetade för kvinnans bästa, till ett stort för-
bund spm har utvecklat en intensiv social verksamhet och
arbetat för kvinnornas politiska och borgerliga likställighet
med männen. 1907 sattes rösträtten som första punkt i
förbundets stadgar. Förbundet anBlöt sig 1908 till I. W.
S. A. och tillhör även det internationella kvinnorådet.
27. Rumänien.
1891 försökte fruarna C h e 1 i g e r och de R e u s s
Iancoulescu förgäves att bilda en kvinnoförening. Vid
förnyat försök fyra år senare lyckades de att få till stånd
föreningen Kvinnornas rätt, 1 som har gjort propa-
ganda för rösträtten. Fru Iancoulescu som har hållit
föreläsningsserier för kvinnor redigerar även ett månadsblad.
Rörelsen har fått livlig fart efter förbundet med lands-
delarna Bessarabien och Transsylvanien där kvinnorna ha
rösträtt
1 Ansluten till I. W. S. A.
40 KVJNNORÖSTRÄTTENS HISTORIA 1 FRÄMMANDE LÄNDER
28. Polen.
Det är dubbelt svårt i politiskt undertryckta länder att
få fram en kvinnorörelse. Intresset samlas helt naturligt
kring den nationella frigörelsen. I Polen voro dessutom
kvinnoförbund förbjudna. Men genast när Ryssland 1905
beviljat större frihet åt de underlydande folken, bildades
De polska kvinnornas förbund för likhet i
rättigheter. Ett av dess förnämsta mål var rösträtten.
Ordförande blev Polens främsta kvinnosakskämpe fru Pau-
lina Kuczalska Reinschmidt.
I ett stolt och värdigt upprop till landets kvinnor från
förbundet heter det: »Med en högljudd protest kastar kvinnan
bort den slaviska lydnaden ur sin tillvaro. — — Kvin-
norna böra bli fria mödrar till fria barn. Låt oss samla all
vår styrka för att väcka kvinnans samvete till att förstå den
stora orätt, som begås mot henne — ■ — vi begära en verklig
likställighet och en lag om allmän rösträtt — — utan
åtskillnad på kön, trosbekännelse och nationalitet.»
I den nya konstitution som är under framskapande ingår
kvinnans rösträtt. Och fem kvinnor deltaga i konstituent-
församlingen.
29. Ryssland.
Kvinnorna arbetade länge så energiskt med männen mot
tyranniet att de ej kunde ägna sig åt andra angelägenheter
för egen del än att skaffa sig kunskaper. Män och kvinnor
voro lika rättslösa, och kvinnorna deltogo sida vid sida
med männen i arbetet för en konstitutionell statsordning
med samma livsrisk som de, glömska av sig själva. Stora
svårigheter förelågo också för ett föreningsbildande. Men
när frihetsvinden 1905 blåste, bildades dock Det ryska
RYSSLAND 47
förbundet för kvinnornas likställdhet med
kvinnornas rösträtt som huvudmål. Inom få månader hade
förbundet lokalavdelningar i 64 städer.
1906 fingo kvinnor tillträde till landets nio universitet.
Två år därefter utestängdes 2,100 kvinnliga studenter där-
ifrån. Men nästa år återtogs detta beslut. Osäkerhetstill-
ståndet i alla förhållanden och de ideliga växlingarna för-
svårade allt kvinnosaksarbete.
På semstvons stora möte i sep t. 1905 t. ex. vägrades
diskussion om kvinnans rösträtt. Två månader senare ställde
man sig välvillig till frågan. Samma år upptogo även
socialdemokraterna, de revolutionära socialisterna och ar-
betarpartiet kvinnans rösträtt på sina program. De kon-
stitutionella demokraterna splittrades på denna fråga. En del
fruktade nämligen att en så radikal princip som jämställdhet
mellan könen icke hade flertalets sympati och att den kunde
fördröja andra stora reformer.
Framstegspartierna blevo dock trogna kvinnornas sak.
Även bönderna ha varit den bevågna, som det påstås på
grund av att de anse att kvinnorna skola bekämpa deras två
värsta fiender, alkohol och krig.
Kvinnornas mod att framträda med sina anspråk växte i
och med de första dumavalen. Då kungjorde de en upp-
maning vari det heter: »Vi protestera av all makt mot att
uteslutas från uppbyggandet av det framtida Ryssland. Vi
kvinnor äro, liksom ni, ansvariga för våra handlingar, men
vi äro berövade våra rättigheter. Vi vädja till ert samvete
och er hederskänsla, vi kräva vår andel lika med er i poli-
tiska och medborgerliga rättigheter.»
Vid den första ryska kongressen för kvinnouppfostran
1913 antogs enhälligt Zeneide Mirovitschs reso-
lution som förklarade att politiska rättigheter vore den nöd-
vändiga grunden för kvinnornas uppfostran.
Revolutionen tillskyndade kvinnorna rösträtt. Och efter
allt att döma torde de kunna vara vissa om att få behålla
48 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
den. En kvinna sändes som delegerad vid fredsförhandlingen
med centralmakterna.
Kvinnornas framtidsprogram lär bl. a. omfatta avskaff-
andet av bordeller och reglementering samt alkoholdrycker.
Kvinnornas rätteförening är ansluten till I. W. S. A.
30. Holland.
Den holländska rösträtterörelsen kan sägas ha tagit sin
början 1883 med d:r Aletta Jacobs begäran att i egen-
skap av skattebetalare bli uppförd i röstlängden till de
kommunala valen. Samtidigt inlämnade hon en petition
till generalstaterna med begäran om politisk rösträtt för
kvinnorna. Svaret blev nekande. En direkt följd blev
däremot att i den nya statsförfattningen 1887, uttrycktes
bestämt att väljarna skulle vara män, vilket förut icke
varit tydligt uttalat i lagen. 1894 bildades den holländska
rösträttsföreningen och har sedermera anslutit sig till I. W.
S. A. Med den började en ihärdig, mångsidig och väl
organiserad agitation. 1906, när författningsrevision ägde
rum, och ingen kvinna blivit insatt i revisionskommittén,
beslöto kvinnorna att själva utarbeta ett eget betänkande,
vilket de överlämnade åt drottningen. Deras ställning hade
försämrats genom den senast gjorda utsträckningen av
rösträtten till ytterligare 200,000 män.
I början av 1907 såg det hopplöst ut. Den liberala
regeringen tycktes gynnsamt stämd för saken, men en
ministerkris inträdde, och kvinnorna fingo nya motgångar
att bekämpa på grund av en konservativ regerings tillträde
till makten.
Hollands kvinnor ha varit uppfinningsrika i demonstra-
tionsformer och påpassliga med allt som kunnat göras för
frågans framåtskridande. Den välordnade I. W. S. A:s
kongress i Amsterdam 1908 bidrog även att popularisera
rösträttefrågan i landet och hos de makthavande.
BELGIEN 49
1917 uppnådde de valbarhet till båda kamrarna och
avlägsnandet ur författningen av det grundlagsenliga hindret
för en rösträttsreform till förmån för kvinnorna.
En kvinna blev genast vald, socialdemokraten Suze
Gröeneweg.
I maj 1919 antog generalstaternas andra kammare med
64 röster mot 10 herr Marchands motion om politisk
rösträtt och valbarhet för kvinnor på samma villkor som
för män. Överhuset biföll 14 juli med 34 röster mot 5.
Holländska kvinnor med d:r Aletta Jacobs i spetsen
togo i april 1915 initiativet till en internationell fredskon-
gress i Haag för att kvinnor skulle överenskomma om ett
internationellt samarbete för freden. Den för kongressen
mest nitiska torde ha varit Lida Gustava Heymann
som alltifrån krigets början i artiklar på flera språk visat
prov på äkta världsmedborgaranda. På kongressen möttes
kvinnor från sex krigförande och sex neutrala stater och en
organisation kom till stånd som alltjämt fungerar till mänsk-
lighetens tjänst.
31. Belgien.
Medan Belgien och Holland voro förenade hade kvinnorna
kommunal rösträtt. Den fråntogs dem då länderna skildes.
1892 bildades den »Belgiska föreningen för kvinnans rättig-
heter», 1902 den »Katolska föreningen för kvinnans röst-
rätt» och 1907 den belgiska för samma ändamål.
1917 ingingo sju kvinnoföreningar i en stor Federa-
tion Beige pour le Suffrage des Femmes —
Belgisk samorganisation för kvinnornas rösträtt — vilken
anslöt sig till I. W. S. A.
I Belgien råder det egendomliga förhållandet att det
liberala partiet har utgjort oppositionen mot kvinnoröst-
4. — Verdandis småskrifter. 228.
50 KVltfKORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
rätten, av fruktan för det klerikala inflytandet på kvinnorna.
Det katolska eller högerpartiet har däremot varit för saken,
liksom även en stor del av socialisterna. Många bland de
senare ha dock delat de liberalas farhågor och därför
använt den vanliga metoden och uppmanat kvinnorna att
först invänta den allmänna rösträtten för män. De social-
istiska kvinnorna ha i regeln tålmodigt fogat sig i att
vänta.
Den kände socialisten Vandervelde har motionerat
om kommunal rösträtt för kvinnor och deputeraden V e r-
hagen har tagit stegset fullt ut och förklarat att intet
var mer ologiskt än att utestänga kvinnorna från lika
rösträtt med männen.
En mängd kvinnoföreningar petitionerade 1913 hos båda
kamrarna om politisk rösträtt på samma villkor som för män.
Liksom de franska kvinnorna lida de belgiska under
trycket av Code Napoleon och ha därför, också de före-
trädesvis gått i härnad mot flera av dess lagar.
I och med det ögonblick då Belgien befriades från det
tyska övervåldet, började de belgiska rösträttsföreningarna
en livlig agitation för kvinnorösträtten-. De ha petitionerat
hos regeringen och protesterat mot att arbetarpartiet, som
begär »allmän rösträtt» fortfarande endast därmed menar
rösträtt för män samt mot det av regeringen framlagda
förslaget om allmän rösträtt för män, framhållande att
kvinnorna burit halva bördan av kriget.
Kvinnosakstidningen La femme beige — den bel-
giska kvinnan — som har legat nere under kriget är åter-
upptagen i år.
I maj 1919 ha Belgiens kvinnor fått kommunal röst-
rätt och en underlig politisk rösträtt nämligen endast för
de kvinnor som i kriget förlorat sin man eller sin son
eller själva varit fängslade av fienden för patriotiska
handlingars skull.
FRANKRIKE FÖRE 1800-TAI.ET 51
32. Frankrike före 1800-talet.
I gamla tider var rösträtten i Frankrike liksom' i många
andra länder, bunden till jorden och icke till personen.
Enligt en lag av 1182 hade kvinnan i några delar av
Frankrike en viss rösträtt.
1315 satt grevinnan av Artois som pär bland
övriga pärer och andra höga herrar. Och 1378 be två
kvinnliga pärer om ursäkt för att de varit förhindrade att
bevista ett sammanträde i parlamentet. Det torde emeller-
tid ha hört till undantagen att kvinnor beklädde parlaments-
platser. På 1700-talet ägde ett mycket begränsat antal
adliga damer rösträtt, men fingo utöva den endast genom
fullmakt. Antagligen begagnade de inte sin rätt i någon
större utsträckning. Men det kan i alla fall anses ådagalagt
att de franska kvinnorna på den tiden ej voro absolut
utestängda från all valrätt på grund av sitt kön, vilket
senare blev fallet.
Så kom revolutionen 1789 och tände frihetsflamman
även hos kvinnorna. När nationalförsamlingen proklamerade
människorättigheterna med uteglömmande av kvinnorna,
väckte det opposition bland kvinnorna och 1 y m p e de
G o u g e s 1 svarar med en Förklaring av kvinnans
ochmedborgarinnansrättigheter vari hon yrkar
på full jämställdhet mellan kvinnor och män i alla avseenden.
En petition från franska kvinnor om politisk likställdhet
med männen insändes även till nationalförsamlingen. Men
hur entusiastiskt och fanatiskt männen än för egen del
omfattade de nyförvärvade klenoderna frihet, jämlikhet och
broderskap, så föll det dem icke in — på några få
undantag när — att rättvisan kunde fordra att kvinnorna
bleve delaktiga av samma värdefulla skatter.
1 F. 1748, avrättad 1793 på grund av sina anfall på Robespierre m.fl.
52 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
Mirabeau 1 uttalar som sin mening att »kvinnorna
skola härska i männens hjärtan och i deras hem, men
endast där» och de grymma tyrannerna Robespierre 2
och Danton 3 uppträda som hätska motståndare till kvin-
nans frigörelse, vilket ju endast förefaller naturligt. Mer
förvånande är att en så fridsam personlighet som frihets-
mannen Rousseau 4 stått främmande för tanken på en
sådan företeelse som en kvinnlig fri medborgare. Han påstår
helt krasst att kvinnorna äro skapade att lyda männen och
att deras uppgift endast är att vara männen till behag.
I motsats härtill säger Montesquieu 5 i sina »Lettres
persanes» 1721 »Männens makt över kvinnorna är ett rent
tyranni» men han upptog icke tanken i sitt politiska verk.
Som en stjärna i det manliga mörkret lyser den store
filosofen Condorcet. I flera skrifter och redan före
revolutionen publicerar han sin åsikt att kvinnorna böra
ha samma rättigheter som männen. 1786 gifte han sig
med en högt begåvad kvinna, Sophie de Grouchy,
som samarbetade med honom i politiska frågor, där hon
var hemmastadd. Bland annat översatte hon Adam
Smiths verk och amerikanska politiska skrifter. Nästa
år utgav Condorcet skrifter i vilka han talade kvin-
nornas sak och bestämt hävdade att kvinnorna borde ha
valrätt och valbarhet lika väl som männen.
I »Brev från en borgare i New Haven till en medborgare
i Virginien» behandlar han utförligt frågan om kvinnans
politiska ställning. Han anser rätten att rösta om gemen-
1 F. 1749, d. 1791, ansedd som revolutionens störste statsman.
1 F. 1768, avrättad 1794, den fruktansvärdaste av revolutionens
skräckmän, den Btyrande i välfärdsutskottet.
* F. 1769, avrättad 1794, blodtörstig revolutionsman, medlem av väl-
färdsutskottet, lät mörda 1500 fängslade royalistér.
4 F. 1712, d. 1778, filosof och författare.
5 F. 1689, d. 1756, filosof, historiker och rättslärare. Hans huvud-
arbete De Pesprit des lois är ett av världslitteraturens mest berömda
verk.
UNDER NAPOLEONERNAS TID OCH SENARE 53
samma intressen, vare sig själv eller genom fritt valda repre-
sentanter, vara en naturlig rätt tillkommande alla människor,'
och att kvinnans uteslutande från offentliga uppdrag har två
orättfärdiga följder; den ena att väljarnas frihet att välja
inskränkes, den andra att de uteslutna berövats en förmån
som givits åt andra.
Kär nationalförsamlingen hade börjat arbetet med den
nya författningen skrev han 1789 att alla mänskliga rättig-
heter uteslutande berodde av människornas egenskap att
vara kännande varelser med förmåga att tillägna sig och
reflektera över moraliska idéer och att kvinnan lika mycket
som mannen vore en sådan varelse.
I det utskott som konventet hade tillsatt för att göra
utkastet till den nya republikens författning 1793, och
där Condorcet satt som ordförande, framlägger han
förslag om lika politiska rättigheter för kvinnor 30m för
män. Men förslaget föll och rönte föga förstående. S i e y é s 1
var dock med om förslaget. Men ännu den dag i dag har
flertalet fransmän icke förmått tillgodogöra sig den fram-
synte och logiskt konsekvente filosofens lära och mening.
33. Under Napoleonernas tid och senare,
Under Napoleons tid försämras kvinnans ställning.
Hans ringaktning 'för kvinnorna återverkar på lagarna ur
vilka ströks vad som kunde vara till deras förmån. I stället
infördes i Code Napoleon vissa brutala lagar som
voro ytterst nedsättande för kvinnan.
Under detta tryck tystnar rösträttspropagandan för en
tid, men väckes till nytt liv när republiken 1848 proklamerar
1 F. 1748, d. 1836, abbe, statsman, medlem av välfärdsutskottet
president i direktoriet.
' Kejsare, f. pl Korsika 1769, d. på S:t Helena 1821.
54 KVINKORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
»allmän rösträtt». En deputation från kommittén för kvin-
nans rätt begär hos den nya regeringen en tillämpning av
den allmänna rösträtten även på kvinnorna, så mycket
mer som de ej stodo upptagna bland dem som voro uteslutna
från rösträtt. Deras adress började med att eftersom erfaren-
heten i alla tider hade visat att männen stiftat lagarna
till egen fördel så fordrades nu valrätt för alla.
Vid denna tid inträder S: t Simonisten Jeanne Deroin
i spetsen för kvinnofrigörelsen. Hon trotsar konstituantens
förbud för kvinnor att tillhöra klubbar och dömes till sex
månaders fängelse för att ha avhållit otillåtna politiska
sammanträden. Även George Sand var en ivrig talman
för kvinnornas rättigheter.
Under andra kejsardömet börjar fordran på kvinnornas
rätt att föras mer metodiskt. Frågorna tas i tur och
ordning, men rösträtten betraktas fortfarande som den sista
skansen som skall intas.
En brinnande feminist, fru Hubertine Auclert, bil-
dar 1876 föreningen Ledroitdelafemme — Kvinnans
rätt — som 1883 övergår till ren rösträttsförening. På en
stor kvinnokongress i Paris 1878 yrkar hon på rösträtt.
Samma år bildar Leon Richer La ligue fran^aise
pour le droit de la femme — Den franska föreningen
för kvinnans rätt — med Victor Hugo som hederspresi-
dent. \
Snart utger fru Auclert tidningen La citoyenne
— Medborgarinnan — och organiserar en stark propaganda-
agitation vid valen. Hon redigerar en mängd petitioner till
kammaren, senaten, Versailleskongressen m. m. för att
tvinga fram frågan till offentlig behandling.
PÅ 1900-TALET 55
34, På 1900-talet.
Den stora kvinnoresningen ägde rum först efter att
kvinnornas nationalråd bildats 1900 och 1' Union från-
gå i s e pour le suffrage des femmes — Landsför-
eningen för kvinnans rösträtt — 1909. Den senare är nu
utbredd i en mängd filialer ute i landet och har inträtt i
I. W. S. A. Den grundades av fru Jeanne Schmahl,
men dess ordförande har sedan varit fru de Witt-
S c h 1 u m b e r g e r.
De franska kvinnorna ha utvecklat en oerhörd energi.
En av de mera framstående har varit advokaten fru Maria
Verone. En intensiv kamp har förts särskilt mot för-
nedrande lagar iCode Napoleon, som har resulterat
i att några av de värsta bland dem blivit avlägsnade. Och
kvinnorna ha varit outtröttliga i att söka nå publiken genom
tidningar. Icke mindre än 15 tidningar och tidskrifter ha
de redigerat och underhållit, fastän de icke varit lämnade
utan stöd i den allmänna pressen.
Så t. ex. anställde tidningen le Journal i april 1914
en omröstning bland landets kvinnor för att utröna deras
önskan angående rösträtt. Resultatet blev att mycket över
1 J i million röstade ja och 114 nej.
I mars samma år förklarade sig 188 deputerade av
alla partier för kvinnans rösträtt, från socialisthövdingen
J a u r é s l till yttersta högern.
En av kvinnorösträttens uppriktigaste vänner, Ferdi-
nand Buisson var 1909 medlem av det utskott som
behandlade frågan om kvinnans rösträtt. På utskottets
vägnar ingav han en vidlyftig Rapport där alla mot-
skäl framdragas och bemötas. Men konklusionen blev, för-
vånande nog, icke en hemställan om politisk rösträtt för
kvinnorna utan endast om kommunal rösträtt. Om rätta
1 Mördad strax före krigsutbrottet 1914.
5G KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
tidpunkten f8r den politiska rösträttens införande uttalas
en originell och tämligen obegriplig uppfattning, den borde,
heter det, tilldelas kvinnorna endast i ögonblick av natio-
nell samling och entusiasm.
Kvinnorna ha redan länge utövat ett visst inflytande vid
valen och ha numera många förespråkare i parlamentet,
bland dem den kände pacifisten greve d 'E s t o u r n e 1 1 e s
de Constant. Även i pressen ha de framstående man-
liga hjälpare. Stora och värdefulla arbeten angående kvin-
nans rösträtt äro utgivna av Ferdinand Buisson och
Leon G i r a u d m. fl.
Efter fredsslutet hoppas man att rösträtten ej längre
skall förvägras Frankrikes kvinnor då de med underbar
självuppoffring och duglighet bistått männen under de långa
olycksåren. De ha fullgjort männens åligganden på alla
områden där manlig arbetskraft saknats, antingen det varit
på åkerfälten, i vingårdarna, ammunitionsfabrikerna, kom-
munikationsverken eller annat som krävt högre kvalifika-
tioner. Utan dem hade Frankrike icke stått där det nu står,
det erkännes allmänt. Därtill utförde de ett jättearbete i
barmhärtighetens tjänst.
Liksom kvinnorna i alla länder ha de franska under
senaste år gjort sig mer än förtjänta av full medborgarrätt
i sitt land. Det var därför bittert för Frankrikes kvinnor
när republiken gav afrikanska infödingar rösträtt av tack-
samhet för deras hjältemod i kriget, men förbigick det egna
landets döttrar, som utvecklat kanske lika stort hjältemod.
Det var sårande för kvinnorna när senaten i mars 1919
avslog Louis Martins motion om rösträtt för kvinnor.
I maj 1919 har deputeradekammaren med 344 röster
mot 97 beviljat Frankrikes och Algiers kvinnor rösträtt på
samma villkor som för män. Hrr V i v i a n i s och B r i a n d s
vältaliga försvar lär ha förorsakat den lyckliga utgången.
Men senaten har icke bekräftat beslutet.
De franska kvinnorna ta livlig del i allt som rör Natio-
SCHWEIZ 57
nernas förbund, fred och omöjliggörande av framtida krig,
och ha formulerat sina principer för Nationernas förbund
i ett antal punkter, adresserade till Fredskonferensen. Fru
de Witt-Schlumberger var Frankrikes representant
i den deputation från det internationella kvinnorådet och
den internationella rösträttsalliansen som representerade 20
millioner kvinnor och under lady Aberdeens 1 ord-
förandeskap mottogs av president W i 1 s o n. Kvinnornas
begäran beaktades av presidenten och de uppnådde ett
fastslående av kvinnors valbarhet till alla värv i alla grupper
rörande Nationernas förbund och att de skola bli tagna
till råds i samma utsträckning som männen när det blir
tal om referendum 2 i nationalitetsfrågor.
Vidare har ett tillägg gjorts i lagarna för Nationernas
förbund om avskaffande av den vita slavhandeln och för-
handlingar med Röda korset äro inledda om en internationell
hälsobyrå. En internationell undervisningsbyrå är även be-
slutad, allt i enlighet med kvinnornas önskan.
35. Schweiz.
För inemot femtio år sedan, när konstitutionen reviderades
begärdes rösträtt både för kvinnor och män, men något röst-
rättsintresse i övrigt förmärktes ej förrän 1897 efter att en
essay över kvinnans rösträtt, av professor H i 1 1 y i Bern,
blivit synlig.
Först 1909 bildades i Bern den schweiziska landsför-
eningen för kvinnans rösträtt, i vilken kantonernas alla röst-
rättsgrupper inträdde. Den anslöt sig till I. W. S. A.
De schweiziska kvinnorna ha varit långsamma i att sälla
sig till den stora rösträttshären. En ursäkt ligger i den
försvårande omständigheten att de 25 kantonerna ha skilda
lagar och en befolkning av flera nationaliteter och religioner,
' Ordföranden i International Council of Women.
* Folkomröstning.
58 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
vilket naturligtvis har verkat hindrande. En orsak är
kanske också att de schweiziska kvinnorna i stort sett ha
det relativt bra under fria och demokratiska lagar.
I kyrkliga frågor m. m. där de ha rösträtt visa de ofantligt
intresse vid valen. De utge även tre rösträttstidningar
varav två på tyska och en på franska.
Neuchatels Grand Conseil har förklarat sig för prin-
cipen om rösträtt för kvinnor och begärt att regeringen skall
framlägga förslag därom ehuru regeringen på mycket svaga
grunder uttalat sig emot reformen.
Ledningen för den på bolsjevistisk tillskyndan föranledda
storstrejken i nov. 1918 uppsatte som andra programpunkt
rösträtt för kvinnor.
36. Italien.
Under Italiens sol där allting mognar hastigt har även
kvinnornas rösträttsrörelse gjort det, tack vare italienskornas
beundransvärda organisationsförmåga. Deras energi har
också fått en kraftig utveckling först i Italiens frihets-
kamp på 60-talet och sedan i arbete för folkupplysning
och andra sociala företag. De fordra därför att bli erkända
som röstberättigade medborgare helst alla myndiga män
som kunna läsa och skriva äro det. Ingenting i lagen
säger heller att den röstande skall vara man.
På grund härav gjorde kvinnorna ett försök 1906 att få
sina namn upptagna i röstlängderna. Flera hundra lyckades
i några städer där deras vänner socialisterna härskade.*
Men frågan om huruvida detta förfarande var lagstridigt blev
hänskjutet till lagligt avgörande. Domstolarna på platsen
godkände handlingen, men högsta domstolen ogillade den
på grund av att den politiska rösträtten berättigade till
den kommunala, varifrån kvinnorna uttryckligen voro ute-
slutna i lagen.
PORTUGAL 59
Samma år bildades Comitato Nazionale per il
Suffragio Femminile — Landsföreningen för kvin-
nans rösträtt — och inträdde i I, W. S. A. Ordförande blev
donna Giacinta Martin i.
Något tidigare hade den 1898 grundade Federazione
R o m a n a — Romerska förbundet — ombildats till kvinnor-
nas nationalförbund.
1908 anordnades i Rom den första italienska kvinno-
kongressen. Den blev storslagen och gav det mest lysande
prov på vad italienska kvinnor förmå både i handling och
i vältalighet.
Vid valen 1909 stödde kvinnorna, enligt den engelska
taktiken, alla kandidater som uttalade sig för kvinnans
rösträtt, utan avseende på vilket parti de tillhörde.
I våras avlägsnades det svåraste hindret i lagen, ett
slags omyndighetstillstånd, som omöjliggjorde en politisk
självständighet och i höst har senaten liksom förut kam-
maren beviljat kvinnorna rösträtt och valbarhet på samma
villkor som för män. i
En av de verksammaste bland de kvinnliga rösträtts-
kämparna är professorn i juridik vid Collegio Romano
The resa Labriola.
37. Portugal.
Kvinnorörelsen i Portugal låg i sin linda när ledarna
i det republikanska partiet 1908 uppmanade kvinnorna att
komma dem till hjälp i striden mot den monarkiska styrelsen.
Kvinnorna voro strax villiga härtill och bildade inom kort
en republikansk kvinnoförening. Denna erkändes genast
av det republikanska partiet som en politisk organisation
och medlemmarna inbjödos att delta i partimötena och
sammanträdena.
60 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
När målet var nått 1910 och republiken införd efter
gemensamma ansträngningar i vilka kvinnorna energiskt
hade deltagit, då väntade kvinnorna av sina vänner och
arbetskamrater, som nu sutto vid makten, att de enligt
löfte skulle belöna dem med rösträtten. Men till deras
harm och häpnad voro de uteslutna ur det 1911 framlagda
rösträttsförslaget.
Detta eggade i hög grad kvinnorna och deras lands-
förening för kvinnans politiska rösträtt 1 till ökad arbets-
intensitet för saken. Sympatierna för den växte även bland
männen och 1913 befanns senaten vara villig att bevilja
kvinnorna en mycket begränsad rösträtt. Flertalet bland
deputerade i parlamentet mottogo dock förslaget med skratt
och förakt.
Icke dess mindre ha kvinnorna många framstående väl-
taliga och mäktiga vänner både bland politici och för-
fattare m. fl.
38. Spanien.
I Spanien har kvinnornas frihetskamp hittills huvudsak-
ligen varit koncentrerad på bekämpandet av prästväldet,
som i detta land förlamar kvinnornas utveckling.
Förrän viktiga förändringar i detta kunnat åstadkommas
anse ledande kvinnor att det vore lönlöst att uppta en strid
för rösträtten. Däremot verka de för mer upplysning och
bildning bland kvinnorna.
39. Turkiet, Grekland och Montenegro.
Från dessa länder föreligga vackra meddelanden om kvin-
nornas deltagande i social verksamhet och i barmhärtig-
1 Föreningen tillhör I. W. S. A.
CANADA. — SYDAFRIKANSKA UNIONEN 61
hetens tjänst särskilt under krigen. I Grekland har röst-
rättskravet livligt vaknat med stöd av Venizelos.
Det spörjes att även haremskvinnor ha vaknat upp och
saralats för att dryfta frågan om vad de kunna göra för att
hjälpa sitt olyckliga land. Första steget på frigörelsens väg
tycks emellertid vara taget även i dessa länder.
40. Canada.
Kvinnornas arbete för att få rösträtt synes ha varit
relativt lätt, då både allmänna opinionen, pressen och lag-
stiftarna i Canada ha varit ovanligt tillmötesgående. De
canadensiska kvinnornas rösträttsförening, bildad 1891,
anslöt sig 1906 till I. W. S. A.
På 80-talet förekom regeringsförslag om rösträtt för
ogifta kvinnor på samma villkor som för män. Förslaget
föll efter lång debatt. Under loppet av senaste tre år ha
rösträtt och valbarhet för kvinnor införts i alla provinser
utom Nya Brunnswick och Prince Edward
Island.
M a n i t o b a var den första provins i Canada som gav
kvinnorna politisk rösträtt. I samma ögonblick som för-
slaget enhälligt antagits reste sig alla, åhörare såväl som
kammarledamöter, vid att ett hundratal ljusa kvinnoröster
stämde upp nationalhymnen »O Canada».
Fyra kvinnor äro medlemmar av det canadensiska för-
bundets lagstiftande församlingar.
41. Sydafrikanska unionen.
Efter Boerkrigets slut och intill 1910 voro Sydafrikas
fyra kolonier åtskilda under olika regeringar och lagar.
Det var därför mindre underligt att de rösträttsföreningar
6 2 KVINNORÖSTRATTENS HISTORIA I FRÄMMANDE I.ÄNDEU
som voro bildade 1902 i Natal, 1907 i Kapkolonien,
1909 i ITbansvaal och Orangef ristaten m. fl., icke
enade sig till en samfälld landsförening förrän Sydafri-
kanska unionens konstitution sammanknöt kolonierna.
Rösträttsföreningarna hade dock samarbetat genom en natio-
nalkommitté av representanter från de olika föreningarna.
Kapkoloniföreningen var genast från början livaktig och
organiserade inom kort avdelningar i femton städer. Redan
nästa år ägde den första kvinnliga rösträttsdebatten rum
i Kapparlamentet. Under valen samma år interpellerade
föreningen varje kandidat och fick gynnsamt svar från
många. Kvinnornas rösträtt blev även omnämnd i valtalen.
1911 bildades en landsförening i Dur b an och anslöt
sig til! I. W. S. A. 1912 startades en rösträttstidning och
en petition insändes till unionsparlamentet undertecknad
av omkring 12,000 namn, en i sanning vacker siffra, när
man tar i betraktande att landets hela vita befolkning utgör
blott 1 1 / 2 million. Namnen samlades på sex veckor under
hetaste årstiden, vilket ger ett omisskännligt bevis på de
sydafrikanska kvinnornas iver för sin sak.
Föreningen har sänt deputationer och skrivelser till
parlamentet och har lyckats åstadkomma en kommitté av
parlamentsledamöter som vilja främja saken. Arbetarpartiet
hade frågan på sitt program redan 1913, men de vitas
fruktan för de färgade har spelat in till stort hinder.
Bland kvinnornas fordringar är även lika lön för lika
arbete.
Våren 1919 har unionsparlamentet med 44 röster mot 42
antagit en motion om rösträtt för kvinnor varom närmare
underrättelser då detta skrives ännu saknas. '
AUSTRALIEN, NYA SEELAND. — AUSTRALISKA UNIONEN G3
42, Australien, Nya Seeland,
I Nya Seeland infördes rörelsen av en vän till John
S t u a r t M i 1 1 mrs Mary M i 1 1 a r. Hon spred med entu-
siasm hans idéer till kvinnorna och riktade 1869 en vädjan
till männen med den effekt att ett vallagsförslag som
även upptog rösträtt för kvinnor framlades 1878. Förslaget
gick igenom i andra kammaren, men avslogs i den första.
1885 bildade Kvinnornas kristna nykterhets-
förbunden rösträttsavdelning. Året därpå gick ett förslag
igenom i andra läsningen, men förkastades i den tredje.
Nu tillgreps en rätt pikant petitionsform. En 94 meter lång
petition insändes och rullades ut från den ena ändan av kam-
maren till den andra. Den var undertecknad av 9,000
kvinnor. Som hela befolkningen endast utgjorde 900,000
så kunde kvinnornas vilja anses vara tydligt uttalad. Och
deras begäran villfors 1893 då de fingo rösträtt vid 21
års ålder men icke valbarhet.
Nya Seeland var den första brittiska koloni som gav
kvinnorna rösträtt. Resultatet härav manade till efterföljd.
Alla spådomar om att kvinnorna icke skulle begagna sin
röstoätt kommo på skam, då genast vid första valet 85 °/o
av de i röstlängderna uppförda kvinnorna avgåvo sin röst.
Sedan gick det på samma sätt med olycksprofetiorna rö-
rande verkningarna av kvinnorösträtt. Därom vittna en
mängd oförbehållsamt erkännsamma uttalanden av statsmän
och andra framstående män.
43. Australiska unionen.
Commonwealth of Australia.
f en del av S y d a u s t r a 1 i e n infördes kommunal röst-
rätt för kvinnor 1867. Exemplet följdes snart av V i c t o r i a
m. fl. stater. Politisk rösträtt föreslogs däremot först i
64 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
Victoria, men trots detta blev denna den sista av de
australiska staterna som beviljade kvinnorna rösträtt, över-
husets motstånd var nämligen segt att övervinna.
Redan 1873 hade förslag om reformen väckts av mr
George Higinbotham. Tolv år därefter bildades en
rösträttsförening och förnyade motioner i frågan väcktes
och förkastades, med en alltjämt sjunkande majoritet. Slut-
ligen var det blott två röster som skilde kvinnorna från
målet. Då samtyckte statsministern 1908 till rösträtts-
kvinnornas begäran att regeringen skulle framställa för-
slaget, varigenom frågan genast fördes lyckligt i hamn.
Både rösträtt och valbarhet beviljades.
Sydaustralien var den första av staterna som
vågade sig på reformen. Det skedde 1894 på regeringens
initiativ. Kvinnorna fingo dock valbarhet endast till
representanternas hus.
Västaustralien kom snart efter. Denna stat slog
rekord i snabb agitations- och behandlingstid. Frågan ex-
pedierades nämligen på sex år. Samma år som en rösträtts-
förening bildades, 1899, var målet nått, rösträtt och valbar-
het vunna och Kvinnornas valförbund startat.
Dessa två stater voro de enda som hade infört kvinnoröst-
rätten när sammanslutningen av de sex kolonierna till
Commonwealth of Australia gjordes 1899. Tre
år därefter beviljades kvinnorna både rösträtt och val-
barhet till förbundsparlamentets båda hus, senaten och re-
presentanternas hus, jämte samma rätt som män att bekläda
varje politisk befattning.
Kvinnorna ha förnyade gånger uppställt miss Vida
Goldstein som parlamentskandidat. 1910 fick hon höga
röstetal som senatskandidat utan att lyckas bli vald. Miss
Goldstein är en framstående ledare av stora socialistiska
kvinnoföreningar, men uppställdes utan partihänsyn på grund
av sitt program om ändring i äktenskapslagen och för-
hindrande av att en militaristisk anda skulle införas bland
kvinnorösträttens verkningar 65
landets ungdom genom ett lagförslag rörande försvaret,
vilket hade upprört kvinnorna inom alla partier.
Av de stater som icke hade infört kvinnorösträtt när den
beviljades till statsförbundets parlament voro Nya S y d-
Wales och Tasmanien de snabbaste att ta konsekvensen
av statsförbundets beslut. De beviljade rösträtten 1902
och 1903. Queensland och Victoria dröjde till
1905 och 1908.
Kvinnorna i N y a Sy d-W a 1 e s och Queensland äro
valbara endast till underhuset.: IVictoria är valbarhets-
frågan oavgjord.
De australiska kvinnornas politiska organisation är an-
sluten till I. W. S. A.
44. Kvinnorösträttens verkningar.
Angående kvinnorösträttens verkningar i Australien
har man att tillgå en mängd lovordande skrivelser om
kvinnornas stora del i att en mängd förträffliga lagar
kommit till stånd, bland dem höjd skyddsålder för
flickor, och förbud att sälja tobak åt gossar, för att
blott ta ett par exempel. En hel rad av humanitära lagar
sägas ha förorsakats av kvinnorösträtten. Nu kan man
visserligen inte bevisa att dessa lagar icke kunde ha
åstadkommits även kvinnorösträtten förutan, men jämför
man lagarna i de stater där kvinnorösträtten införts med
dem där den icke var införd, så ser man en påfallande
skillnad. Ävenså finner man att en förändring till det bättre
inträder så fort kvinnorna komma med i det politiska livet.
Det ser därför ut som om den 1910 av förbundsparla-
mentete båda hus enhälligt antagna resolutionen, med moti-
verad uppmaning till alla nationer med representativ styrelse
5. — Verdandis småskrifter. SUS.
66 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
att följa exemplet och ge kvinnorna rösträtt, hade fullt
fog för sig.
Bland förmåner som kvinnorna vunnit är lika lön för
lika arbete i all statstjänst, fastställd i förbundslagstift-
ningen. Härigenom tränger själva principen mer och mer
igenom i samtliga stater. Ävenså få alla mödrar, gifta
eller ogifta, som göra ansökan därom, en viss summa vid
barnsbörd som ett erkännande av det ekonomiska värdet
i en moders möda.
45. Asien, Indien,
»
Den asiatiska kvinnorörelsen är den för närvarande utan
all jämförelse intressantaste att följa, bland annat på grund
av den hastighet med vilken den utvecklas. En lärorik
rapport härom har givits av ordföranden i I. W. S. A. mrs
Chapman Catt efter den världsturné hon gjorde 1912
för det dubbla målet att studera kvinnornas ställning till
den i Asien utbrytande framstegsrörelsen och att sprida
kunskap om Västerns kvinnorörelse. Härigenom kom hon
i en nära, och fortfarande underhållen, förbindelse med de
mest upplysta kvinnorna på alla håll och gjorde därvid
många upptäckter varom här nedan meddelas.
Hon fann att Asiens kvinnor ingalunda voro de belåtna
varelser som så många författare älskat att inbilla oss.
Bakom de tillbommade ' dörrarna ha i alla tider klappat
upproriska, kvinnohjärtan som väntat och väntat på sin
befrielse, likt fågeln i bur. De ha varit dömda till overk-
samhet pä grund av sin instängdhet, men börja nu att bryta
sig ut.
Mrs Catt träffade många som aldrig hade hört talas om
en kvinnorörelse, men själva hade tänkt ut hela programmet
för kvinnornas frigörelse, rösträtten inte ens undantagen.
ASIEN, IKDIEN Ci7
De talade ömsom med gnistrande harm ömsom med strålande
hoppfullhet om vad som borde göras för att vinna frihet.
Hur avskilda kvinnorna än ha tvingats att leva så ha de
dock på senare tider med mäns bifall tagit livlig dil i den
moderna rörelsen och givit den ett gott stöd, de ha organi-
serat sig, talat och arbetat.
En allvarlig kvinnorörelse pågår i Asien trots de stora
massornas okunnighet och likgiltighet. I Indien och B u r-
m a h likasom i Kina utges kvinnotidningar och flick-
skolorna äro så eftersökta, att myndigheterna ej förmå
upprätta tillräckligt många.
De friaste kvinnorna i Asien äro burmesiskorna. De
ha praktiskt teget lika rättigheter med männen och ha
haft kommunal rösträtt i trettio år, dock icke valbarhet.
De sägas göra flitigt bruk av sin valrätt. Även i Rangoon
och Bombay m. fl. indiska städer ha kvinnor kommunal
rösträtt.
Ett antal indiska kvinnor ha Vänt sig till vice konungen
med begäran om upphävande av koloniernas kontraktsystem,
som varit suspenderat under kriget. J)e talade de fattiga
och hjälplösa kvinnornas sak, vilka varit offer för detta
system. Vice konungen var ense med kvinnorna och upp-
muntrade dem i arbetet för kvinnosaken, isynnerhet upp-
lysningen. Han yttrade att det aldrig kan vara bra för ett
land att dess kvinnor stå tillbaka för männen i utbildning.
Kvinnorna ha en stor hjälp i de teosofiska lärorna som
vinna terräng i Indien och i vilka kvinnans frigörelse pre-
dikas. En stor hinduisk sekt Bramah Samaj förkunnar
också att kvinnor och män skola ha lika rättigheter. Dess
kvinnor äro befriade från »Purda» d. v. s. sedvanans förbud
för en kvinna att visa sig obeslöjad.
Enligt hinduisk religion är kvinnan absolut jämställd med
mannen. Vedaböckerna ge lika rätt åt kvinnan som åt
mannen. De äro två lika halvor av ett helt.
Manns lagar fordra den största vördnad för kvinnan.
G 8 KVINNORÖSTRÄTTEXS HISTORIA I FRÄMMANDE I.ÄXDER
En kvinna betraktas som något nära nog heligt. Den som
för att beskydda en kvinna begår mord gör ingen synd.
Att slå en kvinna, »vore det så bara med en blomma» är
förbjudet. Och M a n n säger »där kvinnorna äro ärade,
där äro gudarna nöida». Ingenting i hinduisk religion be-
rättigar till försvar för något som helst underordnande
av kvinnan under mannen. Böner uppsändas alla dar till
universums allsmäktiga, gudomliga Moder.
En uppburen muhammedansk hindu och religionslärare
Aga K h a n förfäktar det grundväsentligt riktiga i att
kvinnorna göras delaktiga i stats- och samfundslivet. Kvin-
nornas rösträtt är lika självfallen som männens. Han anser
att ingen politisk reform, baserad på folkets och de styrandes
samarbete, kan lyckas, om den slår igen dörren för kvinnorna
och inte accepterar principen om lika rättigheter. Muhammed
som talade om »att männen kunde endast i sina mödrars
fotspår nå fram till paradiset» hade för visso icke anvisat
kvinnorna en underordnad ställning. »The Parsees», en
religiös sekt, som flydde från Persien för att undslippa
den muhammedanska förföljelsen, uppfostra nu sina kvinnor
till samma frihet som i Västern. Överallt i Indien ha hindu-
kvinnor inrättat skolor. Och ett systerskap Siva Sedan
är stiftat mellan hindu-, parsee- och muhammedankvinnor
för att nedbryta hindren för deras fordran på befrielse.
Den bengaliska kvinnorörelsen ledes av miss M i t r a,
vilken även redigerar en kvinnotidniug. I Bombay har
hållits möten för att stimulera kvinnornas intresse för all-
männa ärenden, under ordförandeskap av guvernörens fru,
Lady W i 1 1 i n g t o n.
Indian Home Rule League har upptagit kravet
på rösträtt för kvinnor på sitt program 1918.
PERSIEN. KINA OCH JAPAN 69
46. Persien.
En persisk kvinna av parsee- eller bahaisekten K u r r e t
ul Aine reste sig 1848, kastade slöjan från sitt ansikte
och förklarade uppror mot allt som gav kvinnan en under-
ordnad ställning. Hennes vältalighet vann en så stor mängd
kvinnor och män att hon blev dömd till döden liksom ett
tjugutusental av hennes lärjungar. Men B a h a s lära lever
och omfattas nu av en tredjedel av Persiens invånare.
Kvinnor talade offentligt och bildade skolor över hela Persien
och gjorde sig så allmännyttiga att V a s e 1 el R a y i a t h
väckte motion i det persiska parlamentet om rösträtt för
kvinnor.
Femhundra kvinnor begärde inträngande att parlamentet
inte måtte anta Rysslands ultimatum och hänvände sig till
Englands kvinnor för att få hjälp. Men de stora framstegs-
rörelserna i Persien stäcktes och kvinnorna blevo förbjudna
all politisk verksamhet. Deras vältaliga röster ha tystnat.
47. Kina och Japan.
Den kinesiska kvinnorörelsen är den märkligaste och
måste ses mot bakgrunden av århundradens barbariska
seder. Flickorna ha sålts och säljas väl ännu till äktenskap
med män som de aldrig ha sett eller ännu värre till slaveri
och otukt. Deras ställning har varit den mest beklagans-
värda. Och deras frihetslängtan har i lång tid varit med-
veten och stor.
När därför för ett knappt tjugutal år sedan en hemlig
förening blev bildad för att störta Mandsjuväldet som varat
i feimhundra år och ersätta det med en mer frihetevänlig
regering, så blevo många kvinnor lika brinnande med-
lemmar i den som männen voro. Dessa kvinnor bildade
70 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
egna »Våga dö»-klubbar och utförde de mest farliga värv.
De insmugglade med risk av livet vapen och ammunition
från Japan till Kanton och sändes med viktiga budskap
och hemliga order landet runt, och när revolutionen bröt
ut begärde några tusen kvinnor att som en sista tjänst till
Kinas frihet, få bli inskrivna som soldater. De utbildades
av generaler, men fingo kvinnliga officerare. De kommo
dock aldrig i aktiv krigstjänst.
Revolutionsrörelsens ledare erkände att kvinnorna - hade
förtjänat att få sin andel i Kinas nya frihet men när lag-
stiftande församlingar bildades i alla provinser, var det
blott revolutionisterna i K w a n t u n g som erinrade sig givna
löften och reserverade 10 platser åt kvinnor i parlamentet.
Allmän rösträtt anordnades tillfälligt. Män skulle rösta på
män och kvinnor på kvinnor, och 10 kvinnor invaldes, däri-
bland en kristen som avsade sig. Några bland de valda voro
lärarinnor, andra gifta med framstående köpmän.
Mrs Chapman Catt fann dessa kvinnor intelligenta.
De hade självaktning och en stark tro på den kinesiska kvin-
nans emancipation. I Kwantung manifesterade en del
unga kvinnor sitt djupa missnöje med sin lott genom att
bilda en hemlig förening där löfte avgavs att hellre dö än
underkasta sig äktenskap med en okänd man. Hundratals
av dessa kvinnor begingo på grund härav självmord.
När kriget var förbi, bildade kvinnorna en rösträtts-
förening. Sedan valet till provinsparlament var över och
provinskonstitutionen skulle avfattas, begärde ett stort antal
kvinnor att få sin utlovade rätt. Svaret blev att de visser-
ligen hade gjort staten stora tjänster och att kvinnorösträtt
nog vore mycket bra, men att tiden inte var mogen — !
Blott männen fingo rösträtt och utsago den lagliga rege-
ringen.
Och nu är den rösträtt som Kwantungs kvinnor hade
under en kort tid berövad dem till deras omätliga sorg.
Den öppna dörren, som ledde till frihet är åter stängd.
KINA OCH JAPAN 71
Detta har gjort dem kamplystna och de tala lugnt om vålds-
medel. En hård kamp förestår dem för vinnande av röst-
rätten.
De kinesiska kvinnornas rösträttsförening anslöt sig 1913
till I. W. S. A. När de på grund av svårigheter i sitt land
icke kunde infinna sig till alliansens kongress i Budapest
samma år, sände de ett broderat standar till tack för vad
I. W. S. A. gör för att höja kvinnosläktet. En vacker sentens
var insydd »Hjälpande varandra — alla eniga». De äro
organiserade precis som Västerns kvinnor och använda
samma arbetsmetoder. Nu är deras strävan att få ett eget
universitet. De ha redan en högskola, bildad 1915 av
amerikanskor, där undervisningen utövas av akademiskt
bildade kvinnor. Några kinesiskor ha avlagt akademiska
examina i Amerika och sprida sin kunskap i hemlandet.
Japans kvinnor äro mer upplysta än övriga asiatiskor.
Många besitta hög bildning. Det finns t. ex. 3 — 400 kvinn-
liga läkare. Kvinnorörelsen gör snabba framsteg och sym-
patierna för rösträtt förefinnas, men ännu anses tiden ej
vara inne att begära rösträtt, då blott ett fåtal män. äga
den.
En skådespelerska Kimura Komaku, är den första
ledaren av kvinnosaksarbetet och en ivrig rösträttsvän.
Fabriksarbeterskornas förhållanden äro förfärande, tack
vare »kristna» fabriksägares profithunger, vilken även över-
gått på de inhemska arbetsgivarna. Fjorton timmars arbets-
dag anses passande, och inte ens barnen skonas i fabriks-
arbetet. Dessutom offras årligen tusentals vita, bruna och
gula kvinnor i den s. k. vita slavhandeln. Ingen lösning
av dessa stora problem torde ske utan röstsedeln i kvinnans
hand.
72 KVINNORÖSTRÄTTENS HISTORIA I FRÄMMANDE LÄNDER
48. Söderhavsöarna.
Organiserade rösträttsgrupper finnas på många öar däri-
bland Java, Sumatra, Filippinerna och Ha va ii.
Jordägande kvinnor på Java ha en viss rösträtt och be-
gagna den även.
49. Palestina.
I den nybildade judiska staten har den förberedande
kommittén för nationalförsamlingen beslutat att kvinnor
skola få samma rösträtt och valbarhet som män vid 20 och
24 år till det judiska Palestinas konstituerande församling.
Slutord,
Detta är nu vad som på det begränsade utrymmet har
kunnat sägas om kvinnornas stora rättfärdighetsstrid som
pågår i alla världsdelar.
För möjliga fel i data, särskilt från Australien, begäres
benägen ursäkt emedan årtalsuppgifter ofta varit skilj-
aktiga i de olika källorna. I ett snart utkommande häfte
skall rösträttsrörelsen i de nordiska länderna behandlas sär-
skilt.
Ann Margret Holmgren.
f. Tersmeden.
»*Ä3!=.*f-©>
Stater där kvinnorösträtten är införd.
ENGLAND 1918 Kvinnor som uppnått 30 år erhålla politisk
rösträtt och senare valbarhet till underhuset.
Ön Man 1880 Alla kvinnliga husägare erhålla politisk
rösträtt.
1892 Alla kvinnliga skattebetalare erhålla politisk
rösträtt.
NORDAMERIKAS FÖR-
ENTA STATER: 1
Wyoming, ss. territorium 1869 Kvinnor erhålla politisk rösträtt och valbarhet.
> ss. stat 1890
och valbarhet.
Colorado 1893
Utah 1895
Idaho 1890
Washington 1910
Californien 1911
Oregon 1912
Kansas 1912
Arizona 1912
Illinois 1913*
Montana 1914
Nevada 1914
Nord-Dakota 1917*
Indiana 1917»
Arkansas 1917*
Nebraska 1917*
Michigan 1917*
Rhode Island 1017*
New York state 1917
Svd-Dakota 1918
Michigan 1918
Oklahoma 1918
Vermont 1918*
Maine 1918'
Terras 1918*
Minnesota 1919*
Iowa 1919*
Missouri 1919*
Tennessee 1919*
CANADA:
Manitoba 1910
Alberta 1910
Saskatchewan 1910
British Columbia 1916
Ontario 1917
Nova Scotia 1917
1 1919 antar kongressen lagförslag om rösträtt och valbarhet för kvinnor
på samma villkor som för män.
* Rösträtt vid presidentval.
MEXICO:
Yucataii 1916 Kvinnor erhålla politisk rösträtt och valbarhet
AUSTRALIEN 1902 Kvinnor erhålla politisk rösträtt och valbarhet
inom det australiska statsförbundet.
Nya Seeland 1893 Kvinnor erhålla politisk rösträtt, 1907 valbar-
het till överhuset.
Syd-Australien 1894 Kvinnor erhålla politisk rösträtt och valbarhet.
Väst-Australien 1899 > » » •
Nya Syd-Wales 1902 » » » i
Tasmanien 1903 » » » • och valbarhet.
Queensland 1906 . J > ■ » » .
Victoria 1908 » * i *
HOLLAND 1917 Det grundlagsmässiga hindret för politisk röst-
rätt för kvinnor borttages. Kvinnor erhålla
valbarhet till riksdagens båda kamrar.
1919 Kvinnor erhålla politisk rösträtt och valbarhet
på samma villkor som för män.
FINLAND [1863 Kvinnor erhålla kommunal rösträtt i lands-
kommuner, 1872 i stadskommuner. j l
1906 29 maj. Politisk rösträtt och valbarhet tiller-
kännes alla kvinnor — gifta och ogifta — som
fyllt 24 år och betala 1 mk = 70 öre i skatt.
NORGE [1901 Kvinnor — gifta och ogifta — som fyllt 25 år
och som själva eller genom sina män betala
skatt för en inkomst av 300 kr. pä landet,
400 kr. i stad, erhålla kommunal rösträtt och
valbarhet.]
1907 14 juni. Kvinnor erhålla politisk rösträtt och
valbarhet på samma villkor som för den kom-
munala rösträtten av år 1901.
[1910 Kvinnor erhålla allmän kommunal rösträtt.]
1913 11 juni. Kvinnor erhålla politisk rösträtt och
valbarhet på samma villkor som män.
DANMARK [1908 Kvinnor — gifta och ogifta — som fyllt 25
år och som själva eller genom sina män betala
skatt till kommunen, erhålla kommunal rösträtt
och valbarhet.]
1915 5 juni. Kvinnor erhålla politisk rösträtt och
valbarhet på samma villkor som män.
ISLAND [1882 Kvinnor få kommunalrösträtt och 1892 valbarhet.
1915 19 juni. Kvinnor erhålla politisk rösträtt och
valbarhet med för varje år automatiskt sjunkande
åldersstreck (från 40 till 25 år).
SVERIGE [1862 Kvinnor med egen debetsedel erhålla kom-
munal rösträtt.
1909 Kommunalt röstberättigade kvinnor — gifta
och ogifta — erhålla kommunal valbarhet
utom till landstingen.
1918 Kvinnor erhålla allmän kommunal rösträtt
vid fyllda 23 år samt rösträtt och valbarhet
till landstingen vid 27 och 35 år.]
TYSKLAND 1918 Alla kvinnor som äro 20 år få politisk rösträtt
och valbarhet.
1 För de nordiska länderna är även den kommunala rösträtten angiven.
LUXEMBURG 101!) Kvinnor få rösträtt vid 21 årochvalbarhetvid2ö.
ÖSTERRIKE 1018 Alla kvinnor som äro 20 år fa politisk rösträtt
och valbarhet.
UNGERN 1919 Kvinnor få rösträtt och valbarhet vid 18 år
på samma villkor som för män.
TJECKOSLOVAKIEN 1919 Kvinnor få rösträtt vid 21 år och valbarhet
vid 30.
ITALIEN 1919 Kvinnor få rösträtt och valbarhet på samma
villkor som för män.
BELGIEN 1919 Kvinnor få kommunal rösträtt och ett fåtal
få politisk rösträtt.
Länder anslutna till International Woman
Suffrage Alliance. I. W. S. A.
Amerikas Förenta stater
Nederländerna
Australien
Norge
Belgien
Portugal
Bulgarien
Rumänien
Böhmen
Ryssland
Canada
Schweiz
Danmark
Serbien
Finland
Storbritannien och Dominions
Frankrike
Sverige
Galizien
Sydafrika
Island
Tyskland
Italien
Ungern
Kina
Österrike
168. Telegraferlng utan tråd ar civilingenjör
Max urtnauder. 2:a uppl.
169. Kyrkan och prästen enligt Svergea
tidigaste lagar ar dl. dr Arnold Bratt.
160. Jesu liknelser av dos. Sttn Lönborg.
161. Paulus av doo. Sten Lönborg.
162. Fredsrörelsen ocb kulturen av K. Kev.
163. Språk 1 språket »v Oustaf CsdtrseUöld.
I. översikt av stilarna. 2:a uppl.
164. Språk i språket av Gustaf CsdersckUld.
II. Stilgranskning. 2:& uppl.
165. S. A. Andréc. Bo levnadsteckning.
168. Charles Darwin av lektor Gottfrid Adltrs.
2:» uppl.
167. Om kycklingens utveckling I ligget av
prof. J. Aug. Sommar.
168. Flygmaskinen av T. Ångström. I.
169. Flygmaskinen »v T. Ångström. 11.
170. Liiran om befolkningen av prof. Xnut
msistu.
171. Michelangelo Buonarrotl av /.. l.undk.
172. Om bembygdsforsknlng av folkskollärare
Si Kåherg.
173. William Shakespeare av prof. Erik Bjirk-
man. 2;a uppl.
174. Bibel och Dabel avdocflfltrfd V.Mt/hrman.
116. Ur grävstcklarnas liv av loktor Ootlfrid
Adlers.
176. lnstlnktochförståndshandlingarbland
grävsteklar av loktor Ootlfrid Adltrs.
177. Huru länge har kvinnan betraktats
aom mannens egendom av riksaitikrn-
rloa Ostar Montsliut. I. Äktenskap genom
rov; äktenskap genom köp.
17*. Huru länge har kvinnan betraktats
som mannens egendom av riksantikva-
rien Ostar Xontslitu. il. Äktenskap genom
ST OdaJ
Ottslin. II. Talaren och auditoriet. 2:a
uppl.
198. Ernst Ahlgren av Xathias Ftuk.
199. Svensk nationalltet i Finland av rektor
Kirik Hornborg.
200. Om det svenska rikets uppkomst av
prof. Otto ton Frieeen.
201. Marcus Aurelius och håna tid av prof.
Sinar Löfsttdt.
202. Om dövstumhet och dövstumundervls-
ning r»v dövsuunlar. /. M. Ingvarsson.
203. Den kommunala rösträtten av 111. dr
David lltrgström.
204. Ärftligheten oob desa lagar av Sjnar
Malmbtrg.
205. Om realism och Idealism av FrUdric*
van Schtlttr. inledning oob 6vers. av Johan
Nordatröja.
208. Erasmus av Rotterdam. En studio av
.V Bergius.
207. Den nytestamentllga textens ursprung-
liga form av prof. Ivar A. Heikel.
208. Hellenlsk utvandring I forntid och nu-
tid av prof. Sam Vid*.
20». Om konkurs av Jnris kand. Yngst Öster-
gren.
210. Platons livssyn av Jf. Bsrgius.
211. Minnesord över Karl Staaff av advokat
B. B. Vraksnbsrg.
212. Tal vid mlnnesstoden över Ernest Re-
nan av Anatolt Fromt*, övers, av bibi. UJ.
Lundgren.
213. Ballonger och luftskepp av Tord K. Ång-
ström.
214. Reformation och renässans av prof. B.
Schuck.
215. Den folkliga föreläsningen. I. Mål ocb
medel av lektor Odal Ottslin.
216. Den folkliga föreläsningen. II. Form
och utförande av lektor Odal Ottslin.
217. Två föregångskvinnor I kriget mot
kriget »v Klltn Key.
218. Ärftlighetsforskningens resultat tllläm-
Cade på människan av fll. dr //. Fsderlty.
ord Byrons liv och diktning av prof.
Krik Björkman.
220. Den svenska olycksfallsförsäkringen
enl. lagen d. 17 Juni 1916 ar Jur. o. SI. kand.
Tag* ösl*rgr*n.
221. Dopet och nattvarden av lektor B. Pitrini.
222. Författningsfrigan och valproblem 1
dansk belysning av red. tinar Rastnbarg.
223. Siffror, som tala sanning och — ljuga
av semlnnrlelektor (lösta Sitttrbtrg.
224. Landsbygdens elektrifiering av agronom
Albin H:son NorrgArd.
225. Det ekonomiska förhållandet mellan
äkta makar ..nv e. o. liovrKttsnotario Y.
Osltrgrtn. I. Äktenskap ingångna förö 1921.
226. Himmelens mekanik av Conrad Littnnilt,
227. Om nyttan av religion nv /. Sluart Mill.
228. Kvinnorösträttens historia I främ-
mande länder. I kortaste sammandrag
av Ann Margret Holmgren.
gåva; kvinnans nuvarande ställning.
179. Till Gustaf Frödlnga minne av Torsten
Fogstfsist.
180. 1809 års revolution av prof. Kils Kdtn.
I. Revolutionens förhistoria.
181. 1809 åra revolution av prof. Nils Bdin.
II. Gustav IV Adolfs avsättning.
182. August Bebel. Kn biogr»6sk studio av E.
von Oerlach.
188. Tusen nätter ooh en natt eller Den
arabiska sagosamlingen av David V.
Mghrmmn.
184. Hedvig Charlotta Nordenflychtav Yngve
Östergren.
185. De viktigaste knutarna. En bandledning
för ijofolk. fiskare, scouter m. 11. av Uj.
Ökrvall.
188. Charles Dickens av Ida B. Goodinn.
I8T. Våra vanligaste folkvisor »v fil. Ue.
Hiiten Belfrag*.
188. Fredrika Bremer av fll. lie. Seerkrr Sk.
189. Verner v. Heidenstam »v Oöran Lindblad.
190. Ådalen o. Norrlandsfrågan av 0. Butht.
191. Norrländskt skogsliv av Otto Buekt. 1.
1*2. Norrländskt skogsliv av Otto Buekt. II.
193. Svensk enighet. Tal av Benrik Schuck.
194. Beethoven »v Karl-Erik Fortslund.
I9&. Mozart av AarJ-jErta Forsstund.
196. Det offentliga tålandets konat av Odal
Ottslin. 1. Innehåll och form. 2:a uppl.
Skrifterna redigeras av en av Studentföreningen Verdsndi årligen vald Småskriftskommittö,
bestående av fem medlemmar. Under 1918 ntgBres kommittén sv: Anton Blanck, docent, Uppsala,
Torsten Fogelqtiit, redaktör, Stockholm, Otto v. Fritsen, professor, Uppsala, Rutger Strnander, professor,
Uppsala och Uj. öhrvali, professor, Uppsala (redaktör).
Återförsäljare erhålla goda villkor och antagas, Även på obetydliga platser, om anhållan
därom göres bos Verdandls Småskriftskommitté, Stockholm.
Verdandls småskrifter säljas i alla boklådor.